Simon gick genom det smala rummet. Han hade aldrig trott att det skulle se ut just såhär. Han hade trott att djuren skulle få gå runt fritt, men de fick knappt plats.
Han ställde sig i mitten av rummet, väntade på att en Mystic skulle bli intresserad av honom. Han behövde inte vänta länge, för en kattuggla hade redan börjat titta på honom. Den tog inte blicken från honom.
Simon gick närmare den, sträckte ut armen. Ugglan flyttade sakta sina ben mot den, var försiktig när den testade greppet med klorna.
När den väl satt där ville den inte ge sig av. Den hade bestämt sig. Den ville ha honom.