Videon ovan visar hur grym Neora är på bågskytte!

~Neora's Perspektiv~

Vi har krigat i över flera tusen år. För människor, dvärgar och andra varelser har det hållit på i decennier. Klanerna krigar. Om vad? Har ingen aning. Jag lever bland Ljusklanen Morningstar clan och Havsklanen Oceantwilight clan. Alla klaner har olika utseenden. Alltså, det finns flera olika klaner inom Ljusalverna och fler inom Havsalverna. Det finns bland annat Ljus, Skogs, Mörker, Ving, Rymd, Eld, Vatten, Luft, Jord, Silver, Natt, Zodiac, Stjärn, Djuralver och många, många fler. Jag är hybrid. Min mor var Ljusalv och min far Havsalv. De är döda... Borta, kapuff. Jag lever typ undercover. Det som gör mig annorlunda är att mitt utseende inte stämmer med varesig Ljusalvernas eller Havsalvernas utseenden. Ljusalver har vitblont hår, blek hy, antingen silvergrå eller gula ögon och är långa och smala (som alla alver). Flera alver kan ha slingor av en annan färg i håret. Havsalverna lever i vattnet, har blont hår, massa olika nyanser av blåa ögon och ljus hy. Men jag, jag har kolsvart hår, två vita slingor på vardera sida, långt vågigt ner till knäna. Oftast upp satt i en hög hästsvans eller fläta. Hyn är medium och mitt vänstra öga är isblått medan mitt högra är silvergrått. Alver från olika klaner får inte umgås. Det är lag på att skjuta en annan alv från en annan klan om den är på ens eget territorium eller på "allemansrätten". Det är nu min undercover kommer in. Jag kallar mig själv för Kameleontalv. Andra hybrider kan säkert också göra det. Hos Ljusalverna har jag vitblont hår med två guldslingor, ett silvergrått och ett ljusgult öga. Hos Havsalverna har jag mörkblont hår med havsblå slingor, ett isblått och ett mörkblått öga.

Jag avbryts i mina funderingar av att en gren knäcks. Jag reser mig snabbt och svingar mig upp i närmaste träd. Tänk om det är Dimalvernas vakter! Fast jag kan ju inte klandra någon annan än mig själv, jag jagar faktiskt på deras mark. Jag tar min båge från ryggen och strängar den. Jag siktar men skjuter inte. Det är en skock med Dimalvernas vakter. Jag försöker dölja mitt sinne så gott som möjligt men jag har inte försökt träna så mycket på tankeförmågorna. Alverna har märkt mig så jag avlossar en skara pilar mot dem. Några faller andra börjar klättra upp i trädet. Än så länge har jag övertaget. Men inte länge till, så jag avlossar en sista pil och hänger bågen över axeln samtidigt som jag hoppar ner på marken. På marken har Dimalverna fördel eftersom dels så bor de här och för att de ser bättre i all den här dimman. Nu när jag tänker på det så var det en riktigt dum ide att jaga hos Dimalverna. Varför valde jag inte Nattalvernas skog? Jag drar snabbt svärdsklingan ur bältet. Svärdet är från Oceantwilight clan och min båge är från Morningstar clan. Svärdets klinga lyser kyligt blått i dimman och svärdsknappen pryds av havsdjur, vågor och en stor safir i mitten av allt ihopa. Bågen är av elfenben och pryds av strålar och två diamanter i "ändarna" (vet inte vad det kallas) av bågen. En av Dimalverna går smidigt till attack med sitt eget svärd. Jag parerar snabbt och går till attack mot alvens höft. Hon slinker undan och en annan alv gör ett utfall mot min hals. Jag duckar med ljusets fart (bokstavligen) och lägger krokben för alven. Jag är precis påväg att frysa in alla i is när jag kommer på att jag har tagit utseende som en Ljusalv. Istället bländar jag dem.
Jag börjar springa ifrån dem. Jag skulle kunna ta hjälp av min snabbhet, det skulle vara jättelätt. Men det tar för mycket på krafterna.
Under träd, på när som in i träden ibland, över stockar och stenar, under utstickande grenar och igenom dimma bär det av. Några alver avlossar pilar mot mig som jag viker undan för samtidigt som jag löper fram. Alverna är ifatt mig så jag måste ta till ljusets snabbhet. Jag får syn på en sjö. En damm, dammen. Vänta va? Dammen?! Jag tvärnitar och är några millimeter ifrån att plumsa i. Fast det hade egentligen inte gjort något... Jag skyndar mig med att lägga handen på vatten ytan och viska:
"Neora Kalmamele."
Den spegelblanka ytan krusas och bör visa mig vägen ut eftersom det var det jag ville men istället visar den två alv flickor från Dimklanen. Den ena ser ut att vara från Mist clan och den andra vet jag inte. Jag blir både skrämd och förvånad. Jag rycker tillbaka. Tänk om de skvallrar på mig! Båda vinkar åt mig. Jag vinkar tvekande tillbaka och ser mig omkring. När jag tittar upp ser jag att båda två sitter på andra sidan av "Spegelsjön".
"Vem är du?" frågar den "okända" flickan.
"Neora" svarar jag tyst och ser mig omkring igen.
"Jag är Iowa och det här är Raven" säger flickan med ett leende.
Jag ler tillbaka, jag borde inte ha sagt vad jag heter... Raven rynkar pannan i en fundering. Hon är Dimalv så hon kanske kan kontrollera mina tankar, bäst att fälla upp barriären. Raven reser sig snabbt upp och Iowa tittar undrande på henne. Bilden i vattnet tonas ut och jag vet att något är fel. Raven säger något till henne men eftersom jag inte kan kommunicera med de genom vattnet hör jag inte. Iowa riktar sin oroliga blick mot mig. Raven använder telikenesi och stärker vattnets "sköld" så att de kan gå på det. Hon drar med sig Iowa och de börjar springa på vattnet mot mig. Jag backar skrämt in i skuggornas dunkla vråer. Väl framme pustar båda ut och ser sig om.
"Du behöver inte vara rädd," säger Iowa försiktigt.
"Tänker ni skvallra?" frågar jag oroligt.
"Nej," säger Iowa lugnt.
"Vakterna är påväg om jag var du skulle jag rappa på, vi hjälper dig. Om du inte tror mig så är Iowa ingen Dimalv," säger Raven en aning otåligt.
Jag går ut i ljuset och möter Ravens mörklila ögon. Hennes hår är kolsvart med lila slingor och hon har på sig typiska Dimalvs-kläder.
"Vad menar du?" frågar jag.
Raven knäpper med fingrarna och Iowas svarta hår ändras till chokladbrunt och hennes ljuslila ögon till mossgröna. Raven knäpper snabbt tillbaka hennes Dimalvsutseende.
"Skogsalv," viskar jag.
"Men det är du som är hybriden, inte sant?"
Raven nickar långsamt och tittar undrande på mig. Alvers rop hörs och alla tre sprätter till. Juste jag är på flykt. Raven lyfter handen för att ändra mitt utseende till en Dimalvs. Jag hejdar henne.
"Det behövs inte," säger jag och går ner till Spegelsjön igen.
"Neithow Thresgar..."
"Hur kan du känna till Dimalvernas namn på Dimalvernas sjöar?" frågar Raven.
"Jag vet allt om alla sjöar," säger jag och blinkar med ena ögat samtidigt som jag hoppar i sjön.
"Du kan väl inte gömma dig där nere för evigt," säger Iowa oroligt.
"Jag vet," flinar jag.
"Men ett par minuter går."
Jag dyker mer i vattnet och drar in vattnet i lungorna. Sköna svala vatten, jag har saknat dig! Jag simmar ner till bottnen och slappnar av. Alvvakterna börjar prata med Raven. Hon verkar inte avslöja något om mig eller Iowa. Vakterna går motvilligt iväg och jag hör hur Iowa pustar lättat ut.
"Neora, kom upp innan du drunknar!" viskar Raven.
Jag suckar, om man nu kan sucka under vatten... Jag simmar upp till ytan och kryper upp på land samtidigt som jag hostar upp vattnet ut lungorna.
"Du kunde drunknat!" utropar Raven och Iowa i en mun.
"Jag skulle inte ha drunknat," svarar jag lugnt.
"Du hostade ju upp vatten!" muttrar Iowa förebrående.
"Ja, för att jag drog in vattnet," säger jag om än lugnare och en aning otåligt.
De bör kunna lista ut att jag är hybrid vid det här laget.
"Du är hybrid," säger Raven bombsäkert.
"Ja," svara jag och ler svagt.
"Låt mig gissa, Ljusalv och Havsalv," säger Raven och ler tillbaka.
"Själv är jag Dimalv som du nog fattat, och Mörkeralv."
"Förresten, jag heter Dawnings, Iowa Dawnings," säger Iowa.
"Och jag är Seynolds," säger Raven.
"Kalmamele eller Ëarisil," säger jag med en tung suck.
"Men vad gör en skogsalv och hybrid här i Dimalvernas skog?" undrar Raven och rynkar pannan.

Ja det kan du fråga dig Raven Seynolds...

Det här var mitt kapitel! Kom ihåg att KOMMENTERA, RÖSTA och FÖLJ! Uyay!
//Sarilia