Ber om ursäkt för förseningen av uppdatering, prov och så är inte lätt! 😎

~Raven's Perspektiv~

Solens strålar kryper sakta fram, de andra sover. Jag tog mig uppdraget att skaffa mat. Mest för att de andra orkar inte.

Jag gömmer mig bakom ett träd, två fingrar söker sig till ena tinningen. Ett omedvetet sinne är några få meter bort. Hmm, mat kanske?

Jag ser försiktig fram bakom trädet, en Zinkhare. Dess silvriga päls glänser i månskenet. Haren gnager på lite silvrigt gräs och är helt omedveten om att den ska bli vår mat.

Jag sätter en pil på bågen och siktar, i samma ögonblick som jag släpper strängen viner en annan pil genom luften.

Båda träffar haren, helt plötsligt kommer ett till sinne in. Jag rynkar pannan.

Snabbt som blixten springer jag mot haren, tar den och springer iväg. Men jag krockar in i någon, jag ser upp på alven. Jag skymtar några vita ögon innan de snabbt ändrar färg.

Neora?

I en snabb gest drar jag fram en kniv och riktar den mot hennes strupe.

"Du är ingen hybrid, men du är en formskiftare. Visa dig!" Fräser jag, långsamt så ändras hennes utseende.

Silvrigt, blankt hår. Vita ögon med en ljusblå kant. En silvrig klänning till knäna och inga skor.

"Namn, ålder och klan?!" Fräser jag och trycker smått hårdare med kniven. I hennes ögon ser jag rädsla men resten av hennes ansikte är lugnt.

"Jag heter Aria Fright, jag är 173. Jag kommer från Moonclan." Säger hon lugnt och nonchalant. Jag stirrar in i hennes ljusa ögona och ser allt annat än lugn. Ett flin sprider sig över mitt ansikte.

"Vad gör en Månalv här?" Frågar jag, Aria flinar. Jag lägger ännu mer tryck på kniven och hennes flin bleknar.

"Vad gör en Mörkeralv här?" Frågar hon i samma ton, då får jag nog.

Jag plockar upp min andra kniv och hugger henne i benet. Hon skriker till. Helte plötsligt så ändras hennes utseende igen. Svart hår med röda slingor, mörka ögon och röda kläder. Jag rynkar pannan.

Mister blagki!

"Sluta med din nonchalans annars så går huggen högre upp!" Fräser jag.

Jag placerar den blodiga kniven i mitt bälte och fingrarna söker sig till min tinning.

Hennes sinne är oskyddat av smärtan och efter någon sekund så somnar hon. Jag använder telekenesis och får henne flyga tillbaka tillbaka till lägret.

Serkë och Neora sitter tyst bredvid varandra när jag kommer fram, de frågar inget när jag ställer ner Aria på marken.

"Neora, Serkë. Det är en sak jag vill göra." Säger jag långsamt, de tittar trött på mig. Har de bråkat? De verkar ju vara så bra vänner och så bråkar de?

Jag vill inte tving dom att berätta för jag vill inte tränga mig in i deras huvuden men de ser ut att ha haft en spänd konversation.

"Jag vill bege mig, ensam, till Midnightclan."

Iowa som nyss kommit släpper veden hon hade i famnen. Perfekt timing.

"Jag kommer lämna er." Säger jag. Jag andas långsamt och ser på alvernas uttryck.

"Min familj behöver mig." Säger jag sammanbitet innan jag tar mina saker och springer, jag hör Aria springa efter mig och stannar tvärt.

"Aria, gå hem." Beordrar jag och vänder mig om, jag mötet hennes blick. Hon skakar på huvudet.

"Nej, som mitt jobb-"

"Du är spion, eller hur?" Avbryter jag henne, hon nickar, jag vänder mig om samlar styrka och springer sen så snabbt jag kan.

Jag måste bort.

I horisonten ser jag svarta träd och tvärstannar vid gränsen. Nu gör jag det. Nu sticker jag. Nu ska jag till ännu en till klan.

Aldrig så här långt borta från hem, aldrig.

Jag börjar sakta ner mina steg och jag ser mig omkring, Mörkeralvernas terretorium är runt två till tre dagars marsch från Zinkalverna så jag borde jag mer.

För jag ska fan inte dö av svälta i en skog.