Cody.

Hon är stel och jag gillar det inte. För en hets brinner inuti mig, en hets och en osäkerhet som får mig att känna mig så jävla utlämnad.

Jag har fastnat för henne. Jag har förälskat mig i Calvins ilskna granne och vet inte vad jag ska göra för att hon ska vilja vara med mig. Jag kysser henne, rör vid henne och jag känner hur hennes kropp svarar mig. Men hennes hjärna är inte med. Och så länge den stretar emot så kommer jag inte att kunna få henne.

"Du förvirrar mig, alltså jag kan inte koncentrera mig om du är här", säger hon hest.

"Varför inte?" frågar jag och känner ett hopp växa av hennes ord.

"För att du gör mig irriterad", säger hon torrt. Jag ler åt henne och fångar hennes läppar igen. Hon besvarar inte kyssen som hon gjorde igår och det stör mig som fan.

"Förlåt, men du är så..." Jag pussar på henne, smeker hennes kind och pussar henne igen. För helvete Cody! Lugna dig! tänker jag men jag kan inte. För jag vill att hon ska möta mig, jag vill att hon ska ge mig... något.

Snälla... Kan du inte bara säga att du vill? Kan du inte känna som jag? Jag måste lugna ner mig innan jag skrämmer i väg henne. Så jag andas ut, samlar mig och släpper henne. Jag backar sedan ett steg och hon ser avvaktande på mig.

"Vad säger Calvin om att du är här?" frågar hon och jag rycker på axlarna.

"Inget. Han bestämmer inte över mig", svarar jag och drar av mig mina skor. Hon ser på mig hela tiden och jag riktigt ser hur hennes hjärna arbetar bakom hennes ögon.

"Han hatar mig", säger hon och jag nickar.

"Jag vet det."

"Jag hatar honom", fortsätter hon och jag sträcker mig efter henne igen. Jag kan fan inte låta bli.

"Jag vet det också." Hon stirrar hela tiden på mig och jag kan inte hålla band på mig. Så jag lyfter handen och smeker hennes kind.

"Och jag kan inte hålla mig härifrån", viskar jag innan jag kysser henne mjukt på munnen.

Hon lutar sig bakåt mot väggen och när hon placerar sina armar på mina axlar i en kram kan jag inte hålla tillbaka ett leende. Jag fördjupar sedan kyssen, lägger händerna om hennes höfter och lirkar in min tunga i hennes mun. Hon greppar tag i mitt hår uppe på huvudet, drar lätt i det och rufsar sedan till. Jag ler bara åt henne, kysser henne med hela min själ och älskar när hon möter min tunga med sin.

Det värker som fan i kuken på mig och jag pressar mig emot henne. Hon flämtar mot min mun, släpper mitt hår och jag känner genast hur hon sluter sig. Så jag släpper henne, backar ifrån henne och möter hennes osäkra ögon.

"Vad är du ute efter?" frågar hon igen och jag sväljer.

"Dig", svarar jag ärligt.

"Utveckla", säger hon kort och jag funderar på hur jag ska leverera det utan att hon kastar ut mig. För jag vet knappt själv vad jag vill, jag vet bara vad jag måste. Och jag måste få vara hos henne.

"Jag vill ha dig", säger jag bara och hon suckar.

"Väldigt detaljrikt", mumlar hon och jag ler åt henne.

"Vad fan tror du att jag vill?" frågar jag och granskar hennes kropp.

"Då är du här i onödan", svarar hon kort och tar sig förbi mig. Hon går bort till dörren, greppar tag i handtaget och öppnar den.

"Du kan gå nu", säger hon och jag skakar på huvudet.

"Jo." Hon biter sig i läppen och jag vänder på klacken. Jag går sedan in i hennes sovrum och ser mig omkring. Hon kommer snabbt upp bakom mig och greppar tag i min arm.

"Du har ingen rätt att bara gå in här och..." Jag drar henne intill mig, fångar hennes läppar med mina och kysser henne hårt på munnen. Hon greppar genast tag i min T-shirt och håller hårt i den för att inte snubbla till.

"Jag ska ju hjälpa dig med läxan", säger jag mot hennes mun, innan jag kysser henne igen.

"Och du ska sluta att streta emot. För jag vet att du vill ha mig här Alexia", fortsätter jag och känner hur paniken stiger inom mig. Jag vet inte om det är rätt taktik att ta det som jag vill ha, men det har funkat på henne förut och jag hoppas att det kommer att funka nu också.

Jag skulle aldrig göra något mot hennes vilja men jag vet att hon vill ha mig här. Annars så hade hon kastat ut mig för länge sedan, det är en sak som är säker. Hon behöver bara sluta att tänka så förbannat mycket.

Precis som jag hoppats på så blir hon mållös över mitt brutala agerande och jag andas ut igen. För hade hon kastat ut mig så vet jag inte vad jag hade tagit mig till.

"Din jävel", viskar hon hest och jag kysser henne igen.

"Ja", mumlar jag mot hennes läppar och lägger båda armarna omkring henne.

"Jag är en riktig jävel. Jag tar vad jag vill ha och du kan lika gärna vänja dig vid tanken. För jag ska ha dig Alexia, jag ska ha dig", säger jag hest och kramar henne hårt intill mig. Hon andas andfått när jag kysser henne igen och hon håller hårdare i mig.

"Och jag ska hjälpa dig med läxan", viskar jag igen och smeker henne i håret. Hon stirrar på mig och jag kan inte låta bli att pussa henne.

"Okej?" flämtar jag och hon nickar.

"Okej", svarar hon sedan hest och jag släpper henne.

"Bra." Jag kryper upp i hennes säng, sätter mig mot väggen och hon kommer långsamt efter upp på madrassen. Jag greppar genast tag i henne, drar i henne så att hon hamnar i mitt knä med ryggen emot min bröstkorg, och lägger sedan datorn i hennes famn.

"Då så", viskar jag och börjar att smeka henne över höften och magen. För jag måste få röra vid henne, jag måste få känna att hon är min, även om hon inte är det, inte än.

"Jag ska kunna det här", viskar hon lågt och pekar på ett par frågor.

"Okej", svarar jag och pussar henne i nacken. Jag flyttar sedan på hennes hår, kysser henne på halsen och hon vrider på huvudet för att se på mig.

"Och hur i helvete hade du tänkt att jag ska kunna koncentrera mig på läxan när du rör och kysser mig?" frågar hon kort vilket får mig att le.

"Ne du, det vet jag inte. Men du får vänja dig vid det", svarar jag och kysser henne på axeln. Jag fortsätter uppåt mot hennes hals och hon vrider sig plötsligt i mitt knä. Hon fångar mina läppar med sina, greppar tag i min nacke med sin hand och kysser mig hårt på munnen. Mitt hjärta börjar genast att rusa, glädjen sprider sig i mitt bröst och jag kramar om henne hårt. Vi sjunker sedan ner lite i sängen så att vi halv ligger i den i stället.

"Jag ska fan strypa dig din jävel", mumlar hon ilsket och det får mig att skratta förvånat.

"Varför då?" frågar jag och smeker upp handen under hennes tröja.

"För då blir jag av med dig", svarar hon och det får mig att skratta högt.

"Jag hade hemsökt dig", säger jag och hon frustar till.

"Klart som fan att du hade. Du är ju som en igel i röven", frustar hon och kysser mig igen. Jag ler mot hennes mun och smeker upp handen i hennes hår.

"Du gillar mig, och du avskyr det", viskar jag vilket får henne att stanna upp. Hon släpper mig, möter min blick och stirrar på mig.

"Ja", svarar hon sedan hest. Jag smeker hennes kind, rör hennes läppar med mina fingrar och hon ser hela tiden på mig.

"Jag gillar det inte. Jag vill inte", flämtar hon men flyttar inte på sig. Hon ser hela tiden på mig och jag lutar mig fram för att ge henne en mjuk puss.

"Men nu är det så", säger jag lugnt.

"Nej..."

"Jo... Du gillar mig." Jag pussar henne igen och smeker henne i håret.

"Fan också", flämtar hon och mitt hjärta skriker av glädje.

"Jag vill inte", säger hon igen och sänker blicken till min bröstkorg.

"Varför vill du inte?" frågar jag och hon möter min blick igen. Jag ser bara tyst på henne och väntar på att hon ska svara. Min hand fortsätter att smeka henne i håret och hon sluter sina ögon. Hon lägger sedan huvudet mot min bröstkorg och jag andas ut. Hon svarar inte mig. Hon ligger bara kvar över mig och jag säger ingenting mer jag heller.

För nu vet jag att hon gillar mig, hon gillar mig men hon avskyr att hon gör det. Så nu måste jag bara få henne att inte avsky det. Jag måste få henne att vilja vara med mig. Och jag känner på mig att det också kommer att bli en jävla utmaning...