Cody.

Fan också! Jag sparkar med foten mot bildäcket och suckar frustrerat. Ingenting går som jag vill och känslorna fullkomligt kokar inom mig. Ångesten över Elsas jävla svek har ätit upp mig inifrån i nästan ett år och jag fattar inte varför i helvetet jag åker till henne! Hon ger mig fan inget annat än ännu mera smärta och nu har jag blivit blixtförälskad i Alexia, dagen efter att jag var med Elsa. Och tack vare det kastar hon ut mig! Fan också!

Jag vet inte hur jag ska agera. Jag kan inte hantera det här. Det enda jag vet är det jag känner och det är en kraftig längtan. Jag vill bara vara hos Alexia nu. Jag vill att hon ska hålla om mig, krama mig och att hon ska bli min. Jag vill inte tänka på Elsa, jag hatar mig själv för att jag åkte dit men gjort är gjort och nu kan jag inte ändra på det.

Alexia har påverkat mig som fan under den lilla tid jag spenderat med henne och nu vill jag ha henne! Jag vill fan bara ha henne!

"Jävla... Fan."

"Problem?" Jag vänder mig mot Calvin som kommer gående ifrån andra hållet. Han håller en cigg i handen och jag suckar.

"Mm..." Jag ser bort mot Alexias hus och han flinar.

"Ja, hon är inte lätt att handskas med", säger han roat och jag suckar igen.

"Hon är så jävla enveten", säger jag och han skrattar.

"Enveten? Jag skulle snarare säga oförskämd, sur, bitchig, you name it." Jag svarar honom inte på det. För jag håller inte alls med henne om de sakerna. För mot mig är hon inte alls sådan. Hon är bara fruktansvärt enveten och... Svår.

"Ska du med in?" Calvin går emot dörren och jag ser bort mot Alexias fönster en sista gång innan jag går efter honom in.

"Jag går in till mig", säger jag matt och han ser förvånat på mig.

"Jaha?"

"Mm, jag är trött. Jag har knappt sovit i natt."

"Okej." Jag lämnar honom och stänger in mig på rummet. Väl där inne lägger jag mig på sängen och stirrar upp i taket. Tankarna börjar att mala igen och jag blir så jävla förbannad.

"Varför åkte jag till Elsa? Varför?" Jag mår illa när jag tänker på det. Mår illa över min egen jävla svaghet. Att hålla mig kvar vid henne, att hela tiden åka tillbaka när hon har lämnat mig för en annan. Och hon vill ju att jag ska komma, hon vill att jag ska knulla henne trotts att hon har valt honom. Det är så jävla sjukt, och så jävla patetiskt ifrån min sida. Men jag har inte kunnat släppa henne, jag har verkligen inte kunnat göra det. Jag har inte känt något större intresse för någon annan tjej som jag har träffat det senaste året, inte förens nu.

"Fan..." Jag plockar upp mobilen och öppnar upp ett meddelande.

<<Hon betyder ingenting...>> Jag skickar det till Alexia och stirrar på skärmen. Hon betyder verkligen ingenting... tänker jag och för första gången på nästan ett år är det faktiskt sant. För just nu kunde jag inte bry mig mindre om henne. Det är helt vansinnigt.

"Herregud..." Jag ser upp i taket igen, tänker på Alexia och känner hur det börjar att krypa inom mig av frustration. Mobilen vibrerar och jag ser genast ner på den.

<<Hon särar bara när du är sugen?>>

Jag suckar och fattar inte varför jag ens sa så till henne. Skulle de få henne att gilla mig? Få henne att tycka att jag är cool? Nej...

Hade hon varit en annan typ av tjej, den typen jag brukar träffa så kanske. Men det är hon inte. Hon är inte alls sådan och min vanliga taktik kommer inte att gå hem hos henne. Hon kommer inte att imponeras av min skicklighet i sängen. Jag frustar irriterat och svarar henne.

<<Ja, och det är slut med det nu.>> Jag väntar på hennes svar som kommer direkt.

<<Vad menar du?>>

"Att det är slut", mumlar jag och skriver,

<<Jag vill vara med dig. Bara dig.>> Jag stirrar på skärmen och väntar på att hon ska svara, vilket hon såklart inte gör.

"Helvete." Jag släpper mobilen för att sedan dra handen frustrerat över ansiktet.

"Varför kan hon inte bara låta mig... Fan." Jag suckar djupt, sätter mig upp i sängen och plockar åt mig mobilen igen. Jag lämnar sedan rummet för att gå ut och röka. Calvin sitter i vardagsrummet med mobilen i handen, och han ser upp på mig när jag går förbi.

"Kunde du inte somna?" frågar han och jag skakar på huvudet. Han ser tyst på mig när jag öppnar altan dörren och jag kliver ut på altanen.

"Hur är det egentligen med dig?" frågar han när jag sätter mig i utemöblerna. Han har ställt sig i dörröppningen och jag möter hans blick.

"Helt ärligt? Skit", svarar jag kort och tänder en cigg.

"Du ser inte så pigg ut", säger han och sätter sig i stolen mitt emot mig. Jag svarar honom inte utan ser bara tyst på honom.

"Är det Alexia? Utmaningen?" frågar han och jag skakar på huvudet. Jag skiter fullständigt i den utmaningen. För jag har en helt annan utmaning som jag behöver klara av. Och det är att få henne att vilja bli tillsammans med mig.

"Nej, det är inte det. Jag är bara trött", ljuger jag. Jag vill inte snacka om det. För får han reda på att jag vill mer än att ligga med Alexia kommer han att få ett psyk bryt. Han avskyr henne som fan. Men det är ett senare problem att berätta för honom att jag ska ha henne som flickvän. Jag måste ju få henne att gå med på det först.

"Okej. Behöver du något?" frågar han och jag ser frågande på honom.

"Jag kan fixa något som får dig att sova gott, eller sväva på moln." Han ler brett och jag skakar på huvudet.

"Varför håller du på med sådan skit Calv? Det förstör dig bara", säger jag och han frustar till.

"Det är ofarligt", säger han och plockar upp en cigg.

"Sådant är aldrig ofarligt", säger jag och lutar mig över bordet för att aska.

"Den skiten är inte heller det", kontrar han och nickar mot min cigg.

"Nej, det vet jag väl", svarar jag trött. Jag lutar mig sedan tillbaka i stolen igen och tankarna går genast till problemet med Alexia igen. Calvin plockar upp sin mobil, börjar att skriva på den och ler nöjt.

"Fest på fredag", säger han och jag suckar.

"Vadå? Du kan ju smöra för surfittan så länge. Och du kan ta hand om henne på fredag när hon ilsknar till."

"Kan du sluta att kalla henne så. Det är jävligt omoget", säger jag irriterat och han ser på mig med frågande blick.

"Jaha?"

"Ja. Du är nitton Calv, inte fjorton. Du bör kunna uttrycka dig bättre än så."

"PFF..." Han tar ett bloss på sin cigg och ser ner på mobilen igen.

"Hon är ju en surfitta", mumlar han och jag suckar. Jag plockar sedan upp min mobil och ser att hon har svarat mig utan att jag har märkt det. Jag öppnar snabbt upp sms:et och läser det.

<<Det vill du säkert.>> Jag biter ihop och ser hennes ilskna, kisande ansikte framför mig.

<<Ja>>, svarar jag och skriver igen.

<<Och du gillar mig, det sa du själv.>> Jag skickar i väg det och vet att jag är ute på jävligt hal is igenom att irritera henne. Men jag vet att hon är intresserad av mig för hon erkände ju det själv. Hon sa också att hon inte vill vara det... Fan. Det piper igen och jag läser hennes svar.

<<Jag sa att jag inte vill vara det...>> Jag biter ihop och funderar på hur jag ska möta henne. Ska jag göra som jag gjort hittills och köra över henne? Eller ska jag backa? Jag tar ett nytt bloss på cigaretten, blåser ut röken och reser mig sedan upp.

"Jag går en sväng", säger jag till Calvin och han ser frågande på mig.

"Till grannen", fortsätter jag och han ler snett.

"Gör det. Mjuka upp henne inför fredag", säger han och lutar sig bakåt i stolen. Visst... tänker jag trött och gör mig redo inför nästa fight...