Alexia.

Vi sitter framför teven och äter. Han har precis tagit sin första tugga på burgaren och jag granskar honom.

"Tja..." Han rycker på axlarna och jag ler snett.

"Nå?"

"Helt okej... Men det slår ju inte en grillad burgare av riktigt kött", säger han och ler brett. Jag frustar till och skakar på huvudet.

"Kanske inte..." säger jag och tar ett bett på min burgare. Han ser hela tiden på mig som om han vore förtrollad och det roar mig faktiskt lite. Hans hand placeras plötsligt på mitt ena lår och jag ser menande på honom.

"Vadå? Du sa inte nej", säger han kort då jag varken sa ja eller nej på hans önskan. Jag svarade inte alls.

"Jag sa inte ja heller", säger jag och han ler brett.

"Jo, i mina tankar gjorde du det." Jag skrattar roat åt honom, och skakar sedan på huvudet.

"Du ger dig aldrig."

"Nej, så du kan lika gärna ge upp." Han greppar tag i min hand, flätar samman våra fingrar och ler åt mig.

"Vad är du ute efter Cody?" frågar jag honom rakt, precis som jag gjort förut och han klämmer min hand.

"Att du ska bli min", säger han igen och håller hårdare i min hand.

"Du snackar skit", svarar jag och suckar trött. Han är inte ute efter det, han är ute efter sex.

"Nej, det gör jag inte. Jag är helt ärlig."

"Visst..." Jag tar ett bett på burgaren och ser tyst på honom en lång stund, innan jag harklar mig.

"Säg att jag hade sagt ja, vad hade hänt då?" frågar jag och han ser genast intensivt på mig.

"Du hade blivit min flickvän."

"Flickvän?"

"Ja, flickvän." Han drar i min hand, kysser mig på handflatan och ser hela tiden in i mina ögon.

"Och Calvin?" frågar jag lågt.

"Vad är det med honom?"

"Vad tror du han hade sagt om det? Om jag blev din... flickvän", säger jag hest.

"Jag vet inte... Men han ska ha fest på fredag så vi kan ju fråga honom då", säger han och jag spärrar upp ögonen, innan jag ilsknar till. Fest? Igen?! Han ler roat åt mig, drar mig intill sig och fångar mina läppar i en kyss.

"Lugna ner dig", viskar han och lägger båda armarna omkring mig. Jag möter kyssen, om än lätt avvaktande.

"Varför är du så tveksam? Varför vill du inte?" frågar han lågt men tystnar snabbt, precis som om han ångrade sig. Jag ser tyst på honom och han smeker mig med handen upp i mitt hår.

"För att du är en distraktion", svarar jag kort och han rynkar frågande ögonbrynen.

"En distraktion?"

"Ja, en distraktion. Jag har inte tid med pojkvänner. Jag behöver fokusera på skolan så att jag får bra betyg och kan komma in på högskolan sen", säger jag allvarligt.

"Jaha, och att ha en pojkvän kommer att förstöra det?" frågar han skeptiskt.

"Ja, det kommer det. Och jag vill inte det. Jag ska inte vara med någon innan jag..." Jag tystnar och fattar inte varför jag ens sitter och säger det här.

"Men du gillar ju mig. Vill du inte utforska det?" frågar han. Jag ser på honom en lång stund, innan jag skakar på huvudet. Lögnare...

"Jag har inte tid", säger jag igen och greppar tag i min burgare.

"Synd för dig", mumlar han och lägger handen på mitt lår. Han smeker den sedan lätt upp och ner, och jag stelnar genast till. Jag ser sedan på honom och han stirrar på mig.

"Tror du att jag kommer att låta dig vara Alexia?" frågar han kort.

"Ja", svarar jag vilket får honom att skratta.

"Visst. Du kan ju få tro det." Han släpper mig igen, greppar tag i sin burgare och äter tyst utav den. Jag ser hela tiden tyst på honom och vet mycket väl att han aldrig kommer att acceptera det här. För han kommer att göra allt för att få vara med mig, och då jag vill att han ska vara det så kommer jag inte att kunna låta bli att låta honom vara det heller.

Men jag kan protestera, även om jag vet att det är lönlöst. För jag har känslor för honom redan, och de blir bara starkare och starkare.

"Tack för maten", säger han när han har ätit upp och reser sig upp ifrån soffan. Han bär sedan ut sin tallrik i köket och fortsätter ut på altanen för att tända en cigg. Jag ser på honom igenom fönstret och stoppar in den sista biten utav hamburgaren i munnen.

Jag går sedan ut till köket med min tallrik och när jag kommer tillbaka står han precis utanför altandörren. Jag går bort till honom, går ut på altanen och ser ut över gräsmattan.

Han lägger genast armen omkring mig och drar mig intill sig. Det börjar att bli mörkt ute nu och luften är kallare än förut. Klockan är nästan tio på kvällen och jag börjar att känna mig trött. Det har varit en extremt lång dag och det är snart dags att gå och lägga sig.

"Gumman?" Jag ser upp på honom och han ser allvarligt på mig. Hans ögon glänser och hans arm omkring mig hårdnar.

"Kyss mig", viskar han och jag höjer genast på hakan åt honom. Han lutar sig över mig och vi börjar att pussas lätt, innan vi börjar att kyssas.

Vi står så en lång stund och han släcker till slut sin cigarett. Han lindar sedan in mig i sina armar och jag kramar om honom också. Jag ryser, kroppen pirrar och när han kysser sig ner för hakan och ner på min hals skälver jag till. Han suger på mig, nafsar mig lätt, och kysser mig sedan igen.

"Du luktar så gott", mumlar han och drar in ett djupt andetag. Jag ler åt honom och lutar mitt huvud mot hans axel.

"Min." Han viskar och han kramar om mig hårdare. Hans läppar börjar att röra sig över min hud igen och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hålla honom borta längre. För jag vill inte det, jag vill att han ska vara här och jag vill att han ska röra vid mig. Jag är svag, han har gjort mig svag för honom och det... det gör mig förbannad...