Alexia.

Han har gjort ett märke på min hals! Sugmärke! Fy fan!

"Jag ska fan slå ihjäl honom", mumlar jag ilsket när jag sminkar mig. Jag täcker över sugmärket med lite Foundation och ler nöjt när det inte syns alls. Ha! tänker jag då jag vet vad han var ute efter, men det kan han fan glömma.

Jag lägger ner allt mitt smink i min sminkväska och går sedan ut till honom. Han ser roat på mig när jag kommer in i köket och jag blänger på honom.

"Fan ta dig", säger jag argt och han ler.

"Vadå?" frågar han oskyldigt och rycker på axlarna.

"Jag har inte gjort något." Han synar min hals och jag ler nöjt när jag ser besvikelsen i hans ögon.

"Det finns något som kallas smink", säger jag och ställer mig bredvid honom för att plocka ner en mugg till mitt kaffe. Han ser sammanbitet på mig och jag kan inte hålla tillbaka mitt nöjda leende.

"När ska du gå?" frågar han bara och jag ser på klockan på väggen.

"Kvart över sex", svarar jag och häller upp mitt kaffe. Han ser tyst på mig och jag ignorerar honom när jag sätter mig vid bordet. Det är slut kysst nu. Nu måste jag koncentrera mig på skolan och han får... tja...

"Kan vi ses sen?" frågar han och sätter sig mitt emot mig.

"Varför?" frågar jag och börjar att bre en smörgås. Han ser på mig över bordet och greppar plötsligt tag i min handled när jag sträcker mig efter skinkan. Jag ser upp på honom, möter hans blick och han ser intensivt på mig.

"För att jag vill", säger han rakt.

"Jaha... Det går inte." Jag drar åt mig handen och han ser bara på mig.

"Varför?"

"För att jag måste plugga", svarar jag och tar en skiva skinka till min smörgås.

"Jag kan hjälpa dig", säger han och jag skakar på huvudet.

"Nej." Jag lyfter smörgåsen, tar en tugga ifrån den och möter hans blick. Han ser betänksam ut och jag väntar på vad han ska säga här näst.

"Varför inte?" frågar han och sträcker ut sin hand för att röra vid mig igen.

"För att du är en distraktion. Jag kan inte koncentrera mig om du är här. Du stör." Jag tar ett till bett på smörgåsen och han drar i min arm.

"Om jag ligger tyst som en mus på din säng då? Om jag inte säger ett pip?"

"Nej. Du är ju ändå här... och vad ger det ens dig att ligga tyst i min säng en hel kväll?"

"Jag får se på dig", svarar han och jag höjer ögonbrynet åt honom.

"Snälla." Han ler brett och jag himlar med ögonen mot honom innan jag drar åt mig min arm.

"Nu är du bara löjlig", säger jag och dricker ur mitt kaffe.

"Jag kanske vill vara med dig, jag kanske..." Han tystnar igen och jag ser frågande på honom.

"Du kanske vadå?" frågar jag och han höjer hakan.

"Jag kanske är så förälskad i dig att jag måste få vara nära dig, hela jävla tiden." Jag stirrar tyst på honom och han ler.

"Precis..." Han lutar sig tillbaka i stolen och jag känner hur kinderna hettar.

"Du snackar skit", flämtar jag och han skakar på huvudet.

"Nej, det gör jag inte. Jag är förälskad i dig och jag kommer att göra allt för att få vara med dig. Det spelar ingen roll om du är ilsken, sur och otrevlig Alexia. För jag vet lika bra som du att du är intresserad utav mig också och jag vet att du till slut kommer att ge dig till mig." Han ser så nöjd ut när han säger det och jag blänger på honom.

"Du är min, även om du vägrar att erkänna det för dig själv just nu så är du min", fortsätter han bestämt och jag fortsätter att blänga på honom.

"Jag behöver en cigg." Han reser sig plötsligt upp, lämnar rummet och jag ser ner på min smörgås. Så här går det... Ge de lillfingret och de tar hela handen, tänker jag och biter ihop. Vad fan ska jag göra nu?

Jag vet inte hur jag ska hantera honom och jag hinner inte fundera på det nu heller. Så jag äter snabbt upp min smörgås, dukar av bordet och går in på mitt rum för att packa min väska. Jag är precis klar när han kommer in bakom mig och lägger sina armar omkring mig bakifrån. Han placerar huvudet på min axel och jag vrider på mitt huvud för att se på honom.

"När slutar du idag?" frågar han och börjar att pussa mig upp mot örat.

"Fyra", svarar jag hest. Hans händer smeker mig över magen och hans läppar vandrar över min hud.

"Jag kommer fem. Jag kan fixa maten medan du pluggar. Sen kan vi gosa i din säng", säger han och jag ler motvilligt.

"Din envetna jävel", flämtar jag och känner hur han ler mot min hud.

"Mm..." hummar han, innan han suger ett hårt tag i min hals...

***

"Jaha?"

"Jag vet." Jag frustar och Amber ser frågande på min hals.

"Han är så förbannat enveten, och omogen." Och snygg...

"Vem? Cody?" Hon ser exalterad ut och jag suckar.

"Ja, Cody. Han ger sig inte." Vi går ut på gården för att sätta oss en stund och hon ser hela tiden nyfiket på mig. Vi sjunker ner på bänken en bit bort ifrån entrén och jag möter hennes blick.

"Han var hos mig igår, körde mig till matbutiken och sedan åt han kvällsmat hos mig."

"Och jag antar att ni kysstes?" säger hon och ser menande på min hals.

"Mm, vi kysstes. Massvis", svarar jag och hon tjuter exalterat.

"Jävlar Al! Det är ju fan as stort. Du har ju aldrig velat ha en kille."

"Det vill jag inte nu heller Amber. Men han ger sig ju fan inte, han tar det han vill ha och min jävla hjärna har fan lagt ner. Den..."

"Du är förälskad", avbryter hon och jag suckar.

"Det verkar så", svarar jag och suckar igen.

"Men jag vill inte vara det", fortsätter jag och lägger huvudet i händerna.

"Det är ju underbart Al. Och han verkar ju gilla dig", säger hon leende.

"Jo, det gör han. Det vet jag. Eller han säger det i alla fall."

"Det syns långa vägar att han gör. Han kunde ju inte släppa dig med blicken senast."

"Kanske inte. Men är han intresserad av mig? Eller av att ligga?" frågar jag och hon ler snett.

"Antagligen båda två", svarar hon.

"Mm hm..." Jag ser mig omkring över gården och blir genast ilsken då jag får syn på Calvin där han står en bit bort. De står och röker och Calvin skrattar åt något som hans kompis Conrad säger.

"Det där är ju ett annat problem", mumlar jag och hon följer min blick.

"Aha. Vad säger Cody om det?"

"Ingenting typ. Han skiter nog i vad han säger", svarar jag.

"Då så... Det är väl bara att köra Al. Njut lite av livet nu. Njut av honom. Vem vet, han kanske är din framtida man." Hon ler brett och jag frustar åt henne.

"Det tror jag verkligen inte. Jisses... Han är inget annat än en distraktion. En kille sänd ifrån helvetet för att förstöra för mig. Han är en frestelse, en synd som..."

"Nu börjar du låta som en kristen gammal dam", säger hon roat och jag skrattar till.

"Jag vet", svarar jag och ser bort på Calvin igen. Jag avskyr honom, hatar honom och nu har hans kusin tagit en bit av mitt hjärta. Fan också, tänker jag men kan ändå inte låta bli att le när jag tänker på Cody...