Kapitel 41.

Màu nền
Font chữ
Font size
Chiều cao dòng

Cody.

Helvete vad hon är het!
Jag kan inte sluta att stirra på henne när hon står och väljer kläder ur garderoben. Hon har så fina underkläder, röda i spets och de gör mig ta med fan galen!

"Vad tror du om denna?" Hon plockar fram en svart klänning ifrån garderoben och jag ser på den.

"Den är fin", svarar jag och ler mot henne. Jag sätter mig sedan upp i sängen och ser på hennes garderob.

"Vad är det?" Jag pekar på något rött och hon vänder sig om.

"Åh, den..." Hon hänger in den svarta klänningen igen och plockar ut en röd.

"Den är ganska fin den också", säger hon och håller upp den framför sig.

"Ta på dig den", säger jag direkt och ler mot henne. Hon ler snett tillbaka mot mig och plockar loss klänningen ifrån galgen som hon sedan lägger på sängkanten bredvid mig.

"Gillar du rött?" Frågar hon när hon drar klänningen över huvudet och jag stirrar på henne.

"Jag gillar dig i rött", svarar jag hest och sväljer ansträngt då hela kroppen går i gång av att bara se på henne. Jävlar!

"Jaså?" Hon vänder sig om emot spegeln igen och rättar till klänningen över de välformade kurvorna.

"Ja." Jag kan inte hålla mig så jag reser mig upp ifrån sängen, går fram till henne och lägger armarna omkring henne bakifrån. Hon ser på mig igenom spegeln och jag kysser henne på halsen.

"Du är fruktansvärt jävla het", viskar jag och kramar henne mot mig.

"Tack", svarar hon och vrider på huvudet. Jag möter hennes blick innan jag kysser henne och hon lägger bak armen för att smeka mig i nacken med sin hand. Hennes beröring får hela mig kropp att koka och när hon kelar mig i håret ryser jag av välbehag.

"Min", viskar jag mot hennes mun och kysser henne samtidigt som jag smeker upp händerna för hennes kropp. Jag stannar som vanligt nedanför hennes bh och hon ler mot min mun. Mes, tänker jag och känner mig konstigt nog nervös.

Jag vågar fan inte röra vid henne. Jag vågar inte ta det steget och det är fan inte likt mig. Men hon är speciell och jag är så förbannat rädd för att hon ska backa om jag tar mig friheter med henne. Hon är inte erfaren som jag och hon har skinn på näsan. Gör jag något som hon inte vill så kommer hon garanterat att kasta ut mig, det är en sak som är säker.

"Vi behöver snart åka", viskar hon och jag nickar åt henne. Jag släpper henne sedan igen och backar.

"Jag går ut och tar en cigg medan du gör dig klar", säger jag och hon nickar bara åt mig, innan jag lämnar rummet...

***

"Här ska det vara." Vi parkerar utanför ett högt lägenhetshus och Amber hoppar genast ut ur bilen. Alexia följer efter henne och de öppnar bagaget i samma stund som jag kliver ut på gatan.

"Jag är så nervös", säger Amber och jag ler smått åt henne. Hon har nog inget att vara nervös för om jag sett rätt. Killen gillar henne och han kommer garanterat att visa henne det ikväll. Där är ju med all säkerhet därför som han har bjudit hit henne ikväll.

"Vilket nummer var det?" Frågar Alexia och ser upp emot lägenhetshuset. Jag lägger armen omkring henne då vi börjar att gå upp längst med gången och ser upp på den stora byggnaden.

"Åtta." Amber ler stort och jag släpper Alexia för att greppa tag i hennes fria hand i stället. Hon är så förbannat vacker ikväll och jag kommer att vaka över henne som en jävla hök. Ingen annan ska försöka närma sig henne och alla ska veta att hon är min. Jisses Cody... Jag suckar inombords åt min egen jävla konstiga besatthet utav henne och håller hårdare i Alexia. Men hon är faktiskt min... min. Jag har aldrig varit svartsjuk i mitt liv, aldrig någonsin. Men tanken på att någon annan ska närma sig henne stör mig som fan.

"Okej." Vi går in i huset och upp för ett par trappor. När vi kommer upp till våning tre så hör vi låg musik som spelas innanför dörren till lägenhet nummer åtta.

"Här är det." Vi stannar framför dörren och Amber ler halvt generat emot Alexia innan hon knackar på. Jag lägger armen om Alexia igen och hon sneglar upp på mig med ett roat leende speglandes på läpparna.

"Vad?" Viskar jag och hon flinar bara åt mig, innan hon ser åt Amber. Dörren öppnas efter en liten stund och killen ifrån cafét ler stort mot Amber, tills han höjer blicken och får syn på mig. Hans leende falnar direkt och jag ler bara åt honom samtidigt som jag drar Alexia närmare mig, vilket får honom att sänka blicken och se på henne.

"Åh." Han andas ut det, harklar sig och ler sedan mot oss.

"Välkomna. Ni är typ först, kom in." Han backar in i hallen och Amber nickar glatt åt honom innan hon går efter. Alexia följer henne in och räcker över påsen med dricka till mig för att ta av sig sina skor.

"Tack", viskar hon då hon tar tillbaka den och jag ler åt henne när jag kliver ur mina egna skor.

"Vad fint du har det." Amber följer efter Samuel bort mot vardagsrummet där musiken spelas och jag går efter Alexia som följer dem.

"Tack." Han ler åt henne och stannar då vi kommer fram till vardagsrummet.

"Sätt ni er i soffan", säger han glatt och pekar på dem.

"Cody?" Jag lyfter genast blicken och stelnar till när jag får syn på killen som redan sitter i mitten utav den.

"Conrad", hälsar jag avvaktande då han ler stort emot mig efter att ha sett snabbt på Alexia. Fan också...

"Känner ni varandra?" Frågar Samuel och ser på Conrad.

"Han är kusin med Calvin."

"Jaha."

"Känner du dem?" Frågar Amber Samuel som nu ser ner på henne.

"Nja... Alltså Conrad är min lillebror. Han umgås väl en del med Calvin så jag har hört talas om dem, men jag känner inte dem."

"Okej." Alexia ler torrt och jag är genast på helspänn. Conrad var med den kvällen som Calvin kastade ur sig utmaningen och han tror garanterat att det är därför som jag är med Alexia nu, vilket det absolut inte är. Bara han håller käften...

"Ska inte du till Calvin? Han ska ju ha fest", säger jag när jag sjunker ner i soffan bredvid honom och han ler bara åt mig. Alexia sätter sig bredvid mig och Amber bredvid henne.

"Jo, sen." Han ser menande på Alexia och jag ser på honom med en blick som säger, håll käften nu för helvete! Han skrattar bara åt mig, skakar roat på huvudet och frågar,

"Går det bra för dig?"

"Mm", hummar jag och lutar mig bakåt i soffan. Armen lägger jag omkring Alexia och ser åt henne då hon dricker ur sin cider som hon har öppnat, och hon lyssnar intensivt på när Amber pratar med Samuel.

Han har blicken hela tiden fäst på henne och det jag kan se i hela hans kroppshållning och i hans ansikte är samma känslor som jag känner för Alexia. Shit...

Han gillar henne som fan och det verkar som att Amber gillar honom lika mycket.

"Så... Ska du med till Calvin sedan?" Frågar Conrad och jag vänder mig mot honom igen.

"Nej, jag ska vara med Alexia ikväll", svarar jag avvaktande.

"Ah, klart." Han ler och lutar sig plötsligt mot mig. Vad nu?

"Conrad", säger han och sträcker fram handen framför mig.

"Alexia." Hon greppar plötsligt tag i hans hand och jag lägger armen hårdare omkring henne.

"Så... Är ni..." Han ser menande emellan oss innan han fäster blicken på Alexia igen.

"Ja", svarar jag direkt. Alexia ser frågande på mig och jag harklar mig.

"Alltså..." Conrad börjar att skratta, sträcker sig efter sin öl som står på bordet och tar en stor klunk ur den. Alexia dricker ur sin burk hon också i samma stund som det ringer på dörren.

"Jag kommer strax." Samuel reser sig upp och ler mot oss innan han fortsätter ut i hallen. Amber drar genast i Alexia, viskar något i hennes öra och fnittrar glatt. Det får mig att le och se mig omkring i rummet.

Det är en fin lägenhet, ganska stort vardagsrum med en balkong. Jag hade velat bo så här, tänker jag förstrött och hör hur det börjar att prata i hallen.
Det är nog ett gäng som kommer nu och jag ser bort emot ljudet när de kommer in i rummet.

"Tja!" Conrad flinar mot den första snubben och efter honom kommer det ett par till. Det är killar hela högen och de verkar vara i min ålder allihop.
De hälsar på oss allihop, innan de slår sig ner utspritt i rummet. Conrad börjar att snacka med snubben som sitter bredvid honom och jag vänder mig helt mot Alexia och ser på henne.

Hon tar en sista klunk ur cidern, innan hon ställer ner den på bordet och möter min blick.

"Kyss mig", viskar jag och det får henne att le.

"Varför?" Frågar hon och höjer låtsat högdraget på hakan.

"För att jag vill", svarar jag och drar henne intill mig. Hon skrattar åt mig när jag lutar mig över henne och lägger handen om hennes nacke.

"Kyss mig", viskar jag igen och hennes leende får det att pirra i magen på mig. Jag ler åt henne innan jag fångar hennes läppar med mina och kysser henne på munnen.

"Du är knäpp", viskar hon innan vi kysser varandra igen.

"Nej", svarar jag och håller henne hårdare intill mig. Jag är inte knäpp, jag är bara så förbannat jävla kär i dig...

Bạn đang đọc truyện trên: Truyen2U.Pro