Cody.

"Vad fan gör du här?" morrar jag och ser ilsket på Elsa. Hela kroppen kokar på mig av hat och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Jag måste prata med Alexia, jag måste få henne att förstå. Men först och främst måste jag få bort Elsa och få henne att försvinna ut ur mitt liv för alltid. Så jag tar med henne in till Calvin hus och stannar i hallen.

"Jag ville träffa dig", svarar hon kort.

"Men jag vill inte träffa dig, vad fan är det som du inte kan förstå?" Utbrister jag och ser argt på henne.

"Du snackar..."

"Nej!" Jag skakar på huvudet och drar frustrerat handen igenom håret.

"Det är över Elsa. Jag vill inte träffa dig mer, jag har sagt det flera gånger, kan du inte bara fatta det."

"Du älskar mig", säger hon bestämt och jag suckar. Hon vägrar att ta in det. Hon förstår verkligen inte.

Jag försöker att samla mig, för det är ingen idé att gapa och skrika på henne mer. Det gör det bara värre, och Mamma och pappa har uppfostrat mig bättre än så. Så jag tar ett djupt andetag och ser sedan allvarligt in i hennes ögon.

"Nej Elsa, det gör jag inte. Jag är kär i Alexia. Hon fångade mig direkt när jag såg henne för första gången efter jag hade varit hos dig och hon är hela min värld nu. Jag är verkligen kär i henne och jag är inte intresserad av dig längre. Det vi har gjort är sjukt och vi skulle aldrig ens ha gjort det. Det är över, åk hem till James, gift dig med honom som du ska och..."

"Nej!" Hon skriker plötsligt till, dyker på mig och börjar att slita i mig.

"Du är min Cody, min!" Hon lägger handen om min nacke, kysser mig hårt på munnen och jag knuffar genast bort henne.

"Sluta!" Utbrister jag men hon flyger på mig igen. Hon är galen, helt jävla galen.

Vi dunkar in i väggen och hon klamrar sig fast vid mig. Hennes läppar fångar mina igen och jag greppar tag i hennes höfter för att skjuta bort henne i precis samma stund som dörren öppnas.

"Men hoppsan." Jag stelnar till då Calvin och Conrad kliver in i hallen och Conrad ser på oss. Han granskar Elsa ifrån topp till tå innan han ler snett.

"Elsa", hälsar Calvin avvaktande och hon släpper mig.

"Calvin." Hon ler stort, puffar till håret och jag mår fan illa. Hon lägger sedan armen omkring mig och jag harklar mig innan jag tar mig loss.

"Hon skulle just gå."

"Jaså, vad tråkigt." Conrad ler åt henne och hon ler tillbaka. De tar sedan av sig sina skor och Calvin ser frågande på mig med en blick som säger, vad fan? Jag blänger på honom och ser sedan på Elsa när de lämnat hallen.ä för att gå in till vardagsrummet.

"Sluta att höra av dig", säger jag kort och hon kisar ilsket mot mig, hon höjer sedan på hakan innan hon svarar,

"Du vet precis lika bra som jag att du kommer att komma krypandes tillbaka till mig, det gör du alltid." Hon greppar sedan tag i mig igen, kysser mig hårt på munnen och vänder sedan på klacken och lämnar huset.

"Snygg brud." Jag vänder mig mot Conrad som är på väg in i köket och nickar bara åt honom då jag inte ens orkar kommentera det. Jag går sedan in i badrummet och sätter mig på toaletten för att samla mig. Vad fan är det som händer? Vad håller hon på med?!

En kraftig ångest kommer över mig och illamåendet stiger. Alexia! Jag reser mig snabbt upp igen och skyndar mig ut till hallen. Jag lämnar sedan huset för att ta mig bort till Alexias och knackar på dörren. Hon öppnar inte så jag drar i handtaget men det är låst.

"Alexia?" Jag knackar igen och mitt hjärta börjar att rusa.

"Alexia?!" Hon öppnar fortfarande inte och jag skyndar mig till baksidan för att se in igenom fönstren på altanen. Det är mörkt där inne och jag ser ingenting.

"Alexia!" Ropar jag och bankar på dörren. Hon kommer inte och hon syns inte heller till. Så jag plockar snabbt upp min mobil och ringer till henne. Det går bara fram en signal innan jag kommer till röstbrevlådan.

"Fan." Paniken stiger, pulsen ökar och jag bankar på dörren igen.

"Alexia! Öppna!" Hon kommer fortfarande inte och rädslan stiger. Nej...

"Vart fan är du?" Jag bankar på dörren en sista gång, vänder mig om för att luta mig mot den och öppnar ett sms.

<<Jag måste få prata med dig! Jag måste få förklara! Snälla Alexia, öppna! Jag tycker inte om henne, jag vill bara ha dig. Snälla du måste lyssna på mig!>> Mina händer darrar när jag skickar iväg det flämtar av smärtan som stiger i mitt bröst då jag förstår att hon har stuckit.

"Fan." Jag lämnar hennes tomt och tar mig snabbt in till mitt rum...

***

Jag sitter i sängen och stirrar ner på min mobil. Jag har försökt att ringa till henne i över en timme och skickat flera sms. Men hon har inte svarat och ångesten och rädsla som hela tiden kryper inuti mig ökar.

"Cody?" Calvin knackar plötsligt på min dörr och jag samlar mig.

"Kom in." Han öppnar dörren och ser på mig.

"Vad fan gjorde hon här?" Frågar han och jag sväljer.

"Hon ville ses", svarar jag och han ser avvaktande på mig.

"Du ska väl inte börja att träffa henne igen?" Frågar han och jag skakar på huvudet. Han vet inte om att jag varit hennes jävla leksak hela tiden men nu kommer han att få reda på det.

"Bra." Jag ser upp på honom och han harklar sig innan han fortsätter.

"Jag tänkte inte säga det här men jag känner att jag måste. Hon har haft fler."

"Vad menar du?"

"Fler killar. Alltså det är fler än du som har
legat med henne när hon har varit tillsammans med James."

"Va?" Jag stirrar chockat på honom och han nickar.

"Hur fan vet du det?" Utbrister jag och ser hur han spänner sig.

"För att jag är en av dem", kastar han ur sig och jag rycker till.

"Va?" Viskar jag sedan hest och han nickar.

"Jag har legat med henne."

"När fan då?" Han suckar innan han svarar.

"Jag har knullat med henne flera gånger i somras. Ett par månader efter att du slutat." Jag mår genast illa och det känns som att jag ska spy.

"Hur? Hur träffade du henne?" Jag flämtar fram det och han suckar igen.

"Det var på skördefesten vi var på när vi var hemma. Hon var ju där och festade på kvällen. Det var första gången."

Jag grimaserar av äckel då jag också låg med henne då, samma kväll dessutom.

"Förlåt Cody. Men du behöver veta det här, innan du gör något dumt."

"Fy fan..." Min hals drar ihop sig och jag flämtar smärtsamt. Hon har inte ens varit med mig för att det var jag. Vem fan vet hur många hon har legat med. Hur många har hon nu? Fy fan...

"Vi slutade aldrig." Jag ser upp på honom och han ser chockat på mig.

"Vi slutade aldrig att ses, vi har setts under hela året. Träffats nästan varje vecka. Jag var hos henne förra helgen", fortsätter jag hest och han ser genast beklagande ut.

"Fan Cody..." Viskar han och jag sväljer.

"Fan." Han lutar sig mot väggen och ser ner på sina händer. Jag skakar på mitt huvud och vet fan inte vad jag ska säga. För allt är så jävla sjukt, så jävla sjukt och jag känner mig så jävla äcklig. Jag skäms och mår så förbannat illa över mina egna handlingar det senaste året, och över hennes. Hur fan kunde jag göra något sådant här? Hur? Vem fan har jag blivit egentligen? Vem har hon gjort mig till?

"Så ni träffas än?" Frågar han och jag möter hans blick.

"Nej, jag gjorde slut på det förra helgen och hon verkar inte vilja acceptera det." Jag drar handen igenom håret och försöker att samla mina tankar.

"Hon är ta me fan inte frisk!" frustar Calvin ilsket och jag kan inte göra annat än att hålla med honom. Hon är inte frisk, och jag tycker så förbannat synd om James, även om han tekniskt sett gjort samma sak emot mig. Han visste inte om att jag fanns innan jag kom hem...

Vågen av smärta, ångest och illamående över hela den här skiten drar in över mig igen och jag vill bara vara hos Alexia. Jag vill...

"Kan jag göra något för dig? Vill du ha något?" Frågar Calvin lågt och jag ser tyst upp på honom en lång stund, innan jag viskar,

"Alexia."

"Va?"

"Jag vill ha Alexia", säger jag igen och han spärrar chockat upp sina ögon...