Alexia.

Jag mår illa. Med kaffekoppen i handen står jag och ser ut genom köksfönstret. Klockan är tio på förmiddagen och vi har nyss gått upp. En taxi kommer för att hämta mig klockan två, och Cody vet inte om det. Ångesten över att lämna honom värker i mitt bröst, men jag har bestämt mig.

Altandörrens gnisslande får mig att rycka till, och andas ut. Hans steg över golvet närmar sig i hallen, och jag försöker att samla mig. Det här kommer inte att bli lätt, han kommer att rasa och jag måste vara stark. Måste få honom att acceptera det, även om jag så måste såra honom på köpet.

"Det är kallt ute", säger han när han kommer in i köket och ställer sig framför mig. Jag ler matt åt honom och lyfter handen för att smeka bort ett löv som fastnat i hans hår.

"Det är höst", svarar jag lågt.

"Mm..." Han lägger händerna på bänken bakom mig, fångar in mig mellan dem, och ser ner på mina läppar innan han sänker sitt huvud för att kyssa mig. Han smakar rök, men hans egen smak tränger igenom det och mina ögon tåras. För jag kommer att sakna honom så jävla mycket när jag åker. Jag kommer att längta efter honom, och han kommer att gå vidare utan mig. Men jag vet att det är bäst så, för oss båda två.

Jag lägger till slut min hand på hans bröst, och knuffar honom bakåt. Våra blickar möts igen och han ser orolig ut.

"Cody." Min röst bryts och han lägger genast armen omkring mig, greppar tag i min höft och smeker mig där. Hur fan ska jag säga det här? Han väntar på att jag ska fortsätta och jag samlar mod.

"Det är dags att säga hej då", viskar jag hest och hans ögon vidgas.

"Nej Alexia, snälla. Jag..." Jag lägger handen om hans kind, smeker den, och det får honom att tystna. Mina ögon tåras och jag försöker att få bort klumpen som bildats i min hals.

"Jag älskar ju dig." En tår trillar över på honom och jag sänker blicken då jag inte klarar av att se smärtan i hans ögon.

"Jag vet. Men det spelar ingen roll." Jag harklar mig igen, samlar mig och möter hans blick igen.

"Jag har bestämt mig för att åka Cody, lämna landet", säger jag kort och han stelnar genast till.

"En taxi kommer om ett par timmar, den ska köra mig till flygplatsen. Jag ska åka till min pappa."

"Nej... Nej..." Han lägger båda armarna omkring mig, kramar mig hårt intill sig, och börjar att snyfta.

"Nej Alexia..."

"Jo, jag har bestämt mig Cody, jag vill inte vara kvar här, inte efter all skit som varit. Det går inte."

"Men vi...."

"Nej Cody." Jag tar mig loss från honom, flyttar mig ett par steg bakåt, och möter hans tårfyllda blick.

"Jag försökte, jag gjorde verkligen det men det går inte. Jag kan inte vara tillsammans med dig, och jag vill inte vara det heller", utbrister jag känslosamt, vilket får honom att rycka till. Han ser snabbt ner i golvet och en tår rinner ner från hans kind.

"Förlåt men det har varit mer skit än glädje de senaste veckorna och jag vill inte mer. Du, Conrad, Calvin... Axel." Jag flämtar, och både en stark ilska och förtvivlan växer inom mig.

"Och så ditt jävla ex... Sen Alva..." Min puls ökar och all smärta och ångest som jag känt de senaste veckorna väller in över mig.

"Jag var inte redo för att ha en pojkvän, och jag var definitivt inte redo för den här skiten. Du skulle aldrig ha kommit hit Cody, du skulle aldrig ha satt dig i mina utemöbler och du skulle aldrig ha kysst mig. Du skulle ha låtit mig vara, lämnat mig i fred och låtit mig leva mitt liv som jag hade planerat. För du..." En snyftning lämnar mina läppar och jag kippar efter andan.

"Du har skadat mig, även om du inte menade det." Han ser hela tiden ner i golvet när jag pratar, och hans tårar rinner.

"Förlåt", viskar han och snyftar lågt. Han lutar sig mot bänken och jag torkar mig i ansiktet med handflatan.

"Du är inte rätt kille för mig, och jag är inte rätt tjej för dig. Vi ska inte vara tillsammans." De orden får honom att lyfta blicken och se rakt in i mina ögon.

"Du har fel", säger han hårt och en skarp smärta brinner i hans ögon.

"Du kan säga vad fan du vill, lämna mig och be mig att dra åt helvete, men där har du fel. För du är den rätta för mig. Det har jag vetat sedan den dagen jag såg dig första gången Alexia. DU är den rätta för mig och jag kommer aldrig att vilja ha någon annan." Vi stirrar på varandra och mitt hjärta rusar i bröstet.

"Jag vet att jag är ett jävla vrak, och önskar att jag inte vore sådan. Jag önskar att jag vore fan så mycket starkare än vad jag varit sedan vi träffades. Det är inte sådan jag är egentligen Alexia, men Elsa..." Han tystnar igen och jag suckar.

"Elsa... Är det Elsas fel att du trodde på Axel och Conrad? Är det hennes fel att du lämnade mig efter att jag tog tillbaka dig, trots de du gjort med henne?"

"Hon har gjort mig osäker", svarar han och ser ner i golvet igen.

"Ska Elsa styra hela ditt liv Cody? Få dig att aldrig kunna lita på en annan människa igen? Har jag någonsin ljugit för dig? Gett dig en anledning att inte lita på mig? Och Axel?" Ilskan kokar över och hela min kropp spänner sig.

"Hur i helvete kunde du tro att jag knullat med Axel? Jag var ju för i helvete oskuld!" fortsätter jag vansinnigt. Han biter ihop sina käkar och ser på mig.

"De sa att du gjorde det för att ge igen på mig, det hade inte varit konstigt", säger han och jag flämtar bestört.

"Är du seriöst så jävla osäker och dum? Tror du att jag skulle knulla men en annan för att såra dig? Tror du att jag skulle ge min oskuld till en random jävla snubbe som..."

"Det gjorde du ju! Du har ju för i helvete gjort det!" Utbrister han upprört och ser förkrossat på mig. Ögonen tar sig sedan till sugmärkena på min hals, hans käkar spänner sig och jag kan se både hat och svartsjuka speglas i hans ögon. Det får mig nästan att se svart och viljan att strypa honom väller in över mig.

"Du hade tydligen inga problem med det", fortsätter han och jag flämtar bestört, samtidigt som ilskan får mig att lägga händerna på hans bröstkorg och knuffa honom bakåt.

"Ditt jävla as!" skriker jag och han flämtar förvånat när han faller in i bänken bakom sig.

"Det var ju för i helvete DU!" Jag slår honom på axeln, knuffar på honom igen och han greppar genast tag i mina handleder. Hans ögon är uppspärrade i chock och jag knuffar på honom igen.

"Du kom för fan hit full som ett jävla hus i fredags, tog min oskuld och lämnade mig direkt efteråt, gick hem och var med henne!!!" Adrenalinet får mig att slita mig loss och backa bort från honom. Mina ögon rinner, pulsen är hög och hatet stiger inom mig.

"Jag..." Han får inte fram något mer, och jag flämtar smärtsamt.

"Gå, bara gå. Jag vill inte se dig mer", säger jag hest och ser ner i golvet.

"Alexia..."

"GÅ!" Men en ilsken blick ser jag upp på honom igen, stirrar in i hans ögon och säger,

"Jag hatar dig Cody, jag hatar dig som fan. Och jag ångrar att jag ens lät dig komma nära mig från början. Jag vill aldrig se dig igen..."