Flickan i badkaret såg ut att sova, gjuten i en kapsel av glas.
Hennes hy var blek och det mörka håret svävade likt en gloria kring hennes huvud.

En hand försedd med en tjock handske plockade försiktigt upp hennes hand ur vattnet.
Hennes naglar blev mycket omsorgsfullt putsade med en liten nagelborste till ljudet av en stilla melodi från en speldosa.
Den lilla ballerinan på speldosan snurrade sina piruetter medan de klingande tonerna ekade mellan vitkaklade väggar.

Kriminalteknikernas kontor var nästan som en tidskapsel från 80-talet, trots att de fått en del moderniseringar genom åren. Lukten av kaffe som stått alldeles för länge i bryggaren dominerade, även om rakvatten, plastmatta och en lätt unken lukt från de gamla anslagstavlorna kunde urskiljas i luften.
Chris hälsade som hastigast på kollegorna medan han passerade några skrivbord för att komma till sitt rum. Många av dem satt i telefonsamtal eller var upptagna vid sina skärmar, men de tittade alla upp för en kort hälsning. Han uppskattade att få lite avskildhet från det öppna kontorslandskapet i sitt eget rum, även om han inte hade något emot sina kollegor.

Limresterna under hans namn på det matta glaset i dörren påminde honom om att det bara var hans kontor nu.
Blicken föll på det tomma skrivbordet vid hans så snart han steg in i rummet.
Han lät blicken dröja sig kvar för en sekund innan han steg fram till klädhängaren och hängde av sig rocken.

Chris hade nätt och jämnt satt sig vid skrivbordet innan en rörelse i den öppna dörren fick honom att titta upp.
”Har du tid ett ögonblick?”
Bernard Cardwell kikade på honom över kanten på sina guldbågade glasögon. Han var en halvmörk man som trots sin ålder fortfarande var lika vältränad som de nya rekryterna på fältet.
Chris nickade och reste sig igen.

Bernard drog handen över sitt snaggade hår medan de stegade iväg mot hans kontor.
Chris märkte att några nyfiket sneglade efter dem då det genast spekulerades i varför han kallats in till chefen.
Chris hade själv en gissning till vad det gällde och han hoppades att hans nya kollega skulle vara någon som gick lätt att arbeta med. Jobbet som kriminaltekniker kunde vara tungt nog utan att man hade en svår kollega.

Chris stängde dörren efter sig och gick direkt för att sätta sig i ena fåtöljen framför Bernards skrivbord.
Bernard suckade djupt medan han dunsade ner i sin kontorsstol.
”Du har väl redan gissat varför du är här?” frågade han och lutade sig tillbaka.
”Jag har en gissning.”
Bernard gav Chris en lång blick, vilket förbryllade honom. Han hoppades att han inte skulle få ett omplacerat problem till partner.
”Jag har fått påtryckningar från högre ort om att vi bör leta efter två saker när vi gör nyanställningar, utöver de vanliga meriterna förstås...”
Bernard knäppte händerna mot skrivbordet och lutade sig fram.
”Dels behöver vi fler kvinnor på avdelningen... Dels vill de att vi börjar integrera fler halvvargar...”
Chris höjde ögonbrynen.
”Så du vill ge mig en varulvskvinna att arbeta med?”
”Före detta varulv. Det är många år sedan man började bota lykaner och de möts fortfarande av rasism. Det behövs flera halvvargar i tjänst för att bli av med stigmat. Vi kan inte heller förneka deras fördelar. Även om de blivit botade har de flera kvardröjande effekter som skulle bli ovärderliga om vi får nyttja dem till deras fulla potential. Deras luktsinne är lika avancerat som en hunds, de har mycket god syn och hörsel och det faktum att de är halvvargar kan underlätta vid interaktioner med andra halvvargar. Gudarna vet att vi har haft det kämpigt med att nå fram till dem. Dessutom har de en tendens att vara involverade i många av de brott vi utreder. Med en halvvarg på vår sida kan det öppna dörrar som tidigare varit stängda för oss...
Med det sagt vill jag ändå höra med dig vad du tycker. Jag tänker inte tvinga på dig en kollega som du inte kan samarbeta med, även om jag vet att du aldrig antytt att du har något emot dem.”
Chris strök handen över hakan och lät förslaget mogna.
”Jag antar att du redan har någon i åtanke?”
Bernard tog fram ett papper och lade det på skrivbordet framför Chris.
Chris såg fotot redan på håll. Kvinnan på bilden hade tjockt, ljusbrunt hår och ett ansikte som fick honom att tänka på mytologiska muser. Det faktum att hennes öron var spetsiga skulle ändå få de flesta att backa.
Utöver öronen var det inte mycket som avslöjade hennes ursprung. Möjligtvis de gulgröna ögonen som tycktes borra sig in i betraktarens själ, även om det var med vänlig uppsyn.

Chris tog upp pappret för en närmare titt.
Fifer Linxian var född i ett ganska avlägset samhälle som var känt för sina vargklaner. Hon verkade ändå ha lämnat samhället tidigt och hade tagit sig in på polishögskolan så snart hon gått ut de skolor hon behövde för att komma in. Hennes goda betyg var en bra början på en ganska imponerande karriär. Hon hade inte en enda anmärkning och verkade ha samlat så många kurser och fortbildningar hon kunnat.

”Hon verkar målmedveten”, konstaterade Chris efter att ha studerat hennes profil en stund.
”Hon är en god kandidat. Vad jag förstått har hon eftersträvat att få komma in hos oss. Vår avdelning har varit hennes mål från start. Det vore inte försvarbart av mig att förbise någon med hennes meriter på grund av hennes ursprung. Jag har även hört mig för på ett mer personligt plan bland hennes tidigare befälhavare och kollegor. Jag känner flera av dem privat, så jag passade på att utnyttja förmånen. Hon är tydligen en dam med skinn på näsan och hon backar inte för folk med fördomar. Jag måste säga att hon verkar mycket lovande.”
Chris nickade och lät blicken vila på hennes bild igen.
Bilden var förstås en stel bild tagen rakt framifrån, men hon såg alert ut. Förhoppningsvis var hon någon som kunde kavla upp ärmarna och gå in på en morbid mordplats utan att tveka.

”Så vad tycker du?”
Bernard gav honom en frågande blick.
Chris lade tillbaka pappret på bordet igen.
”Låter helt okej. Bra meriter och verkar ha en vettig attityd. Hon har ändå en prövotid som får visa hur hon passar i gänget. Jag har inga invändningar.”

Chris gick till lunchrummet för att ta en kopp kaffe.
Han hoppades att någon besvärat sig med att brygga en ny panna då den unkna varianten som stått för länge inte tilltalade nämnvärt.

Han fann Mark vid bryggaren i full färd med att pytsa kaffe i bryggarens filter.
”Morrn’”, mumlade Mark frånvarande innan han tittade upp från det han höll på med.
”Hur gick det hos chefen?” undrade han.
”Bara bra.”
”Stämmer spekulationerna om att du ska få en ny kollega?”
Chris lade armarna i kors och lutade axeln mot kylskåpet.
”Ja. Det ser ur som att vi får en halvvarg till avdelningen.”
”Å fan.”
Mark vände sig till bryggaren igen och en förbryllad rynka dök upp mellan hans ögonbryn. Han blev stående för ett ögonblick innan han suckade och fiskade upp filtret för att hälla tillbaka kaffet i burken.
Chris kunde inte låta bli att flina.
I ett försök att bli av med flinet fuktade han läpparna och harklade sig.
”Hon börjar i morgon. Fifer Linxian. Hon har goda meriter så det borde inte bli allt för svårt att jobba med henne.”
”Sch”, väste Mark och mumlade för sig själv medan han räknade skoporna som han öste i filtret.
Till slut slog han fast bryggaren och startade den.
”Varulvsbrud alltså? Låter intressant”, sa han och ställde undan kaffeburken innan han satte sig vid lunchbordet.
Chris gick dit för att göra honom sällskap.

”Som jag sa så har hon goda meriter”, sa Chris och lutade sig tillbaka i stolen.
”Det är ju alltid något. Man har ju hört en del rykten om dem. De som inte ville låta sig botas lär ska ha klaner som påminner som sekter. Incest, offer och barnarov är bara skrapet på ytan. Man får ju hoppas att hon inte har en sådan bakgrund.”
Chris skakade på huvudet.
”Det tvivlar jag på. Hade hon varit traumatiserad som barn borde hon inte ha klarat alla psyktest som krävs för att komma in på skolorna. Som sagt har hon goda meriter och det borde hon inte ha om hon var ett psykfall.”
”Kanske inte... Låter ju lite spännande om jag ska vara ärlig. En halvvarg är ju ganska ovanlig utanför deras privata samhällen. Jag har hört att de inte påverkas alls av fullmånen, men de har som en mix av både arterna...
Jag undrar om inte Alice har en bok om halvvargars sedvänjor som hon använder? Hon har ju varit vår enda expert på området hittills.”
Chris nickade.
”Det har hon säkert, men jag vet inte om jag tänker börja plugga för det. Att lära känna Fifer så som jag lärt känna andra kollegor låter vettigare än att läsa en bok. Dessutom verkar Fifer vara en tjej som vågar säga till, så har hon något som hon vill att jag ska veta så lär hon berätta det.”

Nolan stack in huvudet i lunchrummet och såg på kaffebryggaren.
”Klart snart?” undrade han utan att se på dem.
”Om någon minut”, svarade Mark.
Nolan suckade och steg fram till kylskåpet.
Han öppnade dörren och granskade innehållet innan han böjde sig fram och började rota på en hylla.  
Mark och Chris satt tysta medan Nolan drog fram en vit kartong och kikade i den. Han tog en sockerpudrad munk mellan tänderna för att ha händerna fria tills han ställt tillbaka kartongen och stängt kylskåpet.
Det knarrade lätt om läderbältet när han rätade på ryggen igen. Pudersocker blev kvar i mungiporna när han tog en stor tugga av munken.
”Så du ska jobba med en vargbrud?” frågade han sedan Chris.
”Ser så ut.”
”Det blir säkert spännande. Visste du att dom har åtta tuttar? De nedre ser bara ut som magrutor med bröstvårtor, de två näst högsta är lite större, medan de översta är som normala tuttar. Det finns massor med riktigt kinky grejer på nätet. De gillar tydligen tuffa tag. Smisk och sånt.”
”Det är inte hennes tuttar som kommer att hjälpa mig med våra fall och en vuxen karl som du borde veta att nätet ger folk vad de vill ha. Halvvargar skiljer sig inte så mycket från oss andra till min kännedom och vad hon gillar i sovrummet påverkar inte hennes arbete.”
Nolan ryckte på axlarna och tuggade oberört på sin munk medan han iakttog kaffebryggaren.
”Det finns några skillnader som kan påverka hennes tjänst hos oss.”
Chris vände blicken mot Mark.
”Hennes luktsinne”, fortsatte Mark.
”Ja, det lär ju bli en oerhörd fördel på brottsplatserna”, sa Chris.
”Nja. Bland annat... Jag tänkte mest att det inte är lönt att släppa en smygmök längre då hon lär veta det direkt trots att hon är på andra sidan avdelningen i ett stängt rumt.”
Chris skrattade till.
”Mark. Vi vet alla när du har släppt dig, även om vi är på andra sidan avdelningen bakom en stängd dörr.”
Mark höjde ögonbrynen innan deras gemensamma skratt fyllde lunchrummet.

Nolan suckade då han verkade ha fått slut på tålamod och tog fram en mugg ur ett skåp.
Snabbt tog han kannan ur bryggaren och hällde upp kaffe så att det skvätte på bänken. Undertiden droppade vatten så att det fräste på plattan tills han ställde tillbaka kannan.
Med munken i ena handen och muggen i den andra lämnade han lunchrummet.
Chris och Mark utväxlade en blick innan de såg på den halvfärdiga bryggaren igen.

Chris satte sig med en nöjd suck vid skrivbordet och smuttade på det ångande kaffet.
Så snart han placerat koppen på underlägget vände han sig till datorn, men det dröjde inte länge innan hans blick vandrade till det tomma skrivbordet mittemot hans.
Han försökte föreställa sig Fifer i den tomma stolen. Hennes alerta uppsyn och vetgiriga attityd. Han antog i alla fall att hon var vetgirig. Alla kurser hon tagit tydde på det. En stor omställning skulle det i alla fall bli. Jacks lätt knarriga röst hade lugnt och långsamt gått igenom material som om han själv övervägde allt han sa med stor noggrannhet.
Chris skulle sakna den gamle mannen, men Jack hade med råge gjort sig förtjänt av sin pension. Chris hade inte kunnat begära mer av honom.

Chris hoppade nästan till när någon steg rakt in genom den öppna dörren.
”God morgon, kollega”, sa Alice glatt och satte sig på skrivbordskanten.
Chris lutade sig tillbaka i stolen och svängde runt den så att han mötte henne.
”God morgon.”
”Jag hörde om vargtjejen. Vill du låna?”
Hon höll upp sin bok om halvvargar.
Chris skakade på huvudet.
”Jag tror inte det. Jag kan nog lära känna henne på vanligt vis.”
”Säker? De kan vara ganska knepiga.”
Alice räckte fram boken mot honom.
Han gav henne ett vänligt leende.
”Jag är helt säker. Jag klarar mig.”
”Som du vill.”
Med en axelryckning drog hon åt sig boken igen, men hon reste sig inte från skrivbordet.

Han höjde ögonbrynen mot henne.
”Så... Vad gör en vaniljkille som du efter jobbet?” frågade hon och strök en mörk hårslinga bakom örat.
Chris satt orörlig med ögonbrynen höjda för ett ögonblick.
”Vanilj?” frågade han förvirrat.
”Åh. Ja, du vet. Vanilj kallar man det när någon är... ganska vanlig, eller...”
”Jag vet vad vanilj betyder... Försöker du säga att jag är tråkig?”
Alices ögon vidgades och hennes kinder fick en rödare nyans.
”Va? Nej. Inte alls. Jag menar bara att du verkar vara en kille som jobbar, går till gymmet, lagar maten själv och städar huset istället för att gå på krog eller festa.”
Chris korsade armarna över bröstet och rynkade ögonbrynen åt henne.
”Så du säger att jag är tråkig?”
Han lyckades se förnärmad ut, även om skrattet bubblade under ytan.
Alices ögon vidgades igen.
”Nej. Inte alls.”
Hon skakade på huvudet så att den korta hästsvansen vispade. En lätt panik gick att antyda i hennes ansikte.
Hon samlade sig snabbt och harklade sig medan hon hasade längre upp på skrivbordet.
”Du är ju blondin och allt. Brukar inte blondiner ha kul? Jag menar att jag aldrig sett dig på någon av krogarna eller klubbarna här i området. Jag har inte hört att du gått för att ta en drink med en kollega heller, så jag fick intrycket av att du inte dricker.”
Hon lutade sig oskyldigt med handen mot skrivbordet och försökte se oberörd ut.
Chris’ ansikte mjuknade och ett leende bröt igenom.
”Om du måste veta det så dricker jag visst. Jag tar gärna en öl efter jobbet, även om jag inte dricker mig full. Tar jag en öl så gör jag det på mitt favoritställe, som råkar vara en pub och inte en krog eller klubb. Jack och jag tog en öl efter jobbet en och annan fredag då vi båda hade samma syn på avkoppling. Vi får väl se hur det blir med Fifer. Hon kanske vill följa med dig på krog istället för att hänga på en gammal pub.”

Alice satt helt stilla för ett ögonblick. Chris kunde inte läsa vad hon tänkte.
Till slut rätade hon på ryggen och höll boken med båda händerna i famnen.
”Kanske... Vi får se hur hon är som person...”
Hon hasade ner från skrivbordet och ställde sig upp.
”Hur som helst... Vill du gå med någon annan så kommer jag gärna med till din pub. Det skulle vara spännande att se var du brukar hålla till.”
Alice lät aningen nonchalant innan hon gav Chris ett litet leende och lämnade rummet.
Chris satt fundersamt kvar i stolen, innan han skakade på huvudet och vände sig till datorn igen.
Han hoppades att Fifer var mer rak med vad hon menade. Det kändes som att Alice försökte ge en vink om något, men han förstod inte vad. Han kunde inte se vad det spelade för roll att han var lite tråkig och alldaglig. Han såg inget problem i det.

Ifall någon är nyfiken på Fifer så har jag hunnit teckna henne. Chris borde jag ha en bild på snart, bara jag hunnit köpa nytt tecknepapper - det går åt som jag vet inte vad i det här huset av någon anledning... 🙄