Alexia.

"Han fick mig att komma." Jag ler generat mot Amber och hon skrattar förtjust. Jag har berättat om natten för henne, ganska detaljrikt dessutom och hon har lyssnat med ett stort leende hela tiden. Vi sitter just nu hemma hos henne i hennes kök och dricker kaffe.

"Jag är så glad för din skull, jisses Al. Så jävla glad." Hon tar en klunk av sitt kaffe och ser ner på sin mobil. Leendet på hennes läppar och glittret i ögonen säger mig att det precis var Samuel som skickade ett sms till henne, och hon är minst lika lycklig och förälskad som jag.

"Hur gick det för dig då?" Frågar jag och hon ser upp på mig med ett blygt litet leende speglandes på läpparna.

"Alltså... Man kan väl säga att vi är på god väg att bli något mer än kollegor."

"Jo, det förstod jag ju. Det var ju ganska uppenbart efter kyssarna igår." Hon skrattar glatt i samma stund som hennes mobil piper på köksbordet.

"Vad nu?" Hon plockar åt sig den och börjar sedan att le.

"Samuel?" Frågar jag och hon nickar glatt, innan hon skriver på telefonen.

"Han vill ses idag."

"Jaså?"

"Mm..." Hon lägger ner telefonen igen och möter min blick.

"Så, Cody. Hur tar Calvin det?" Frågar hon roat och jag frustar till.

"Jag vet inte, vi har inte direkt pratat om det. Inte mer än att Cody skiter i vilket. Vi snackade dock med honom innan idag, eller ja. Jag skällde på honom då han precis som vanligt hade skräpat ner på min sida av staketet. Och han var som vanligt otrevlig som fan. Idiot."

Hon skrattar och vi ser ner på hennes mobil som lyser igen båda två. Hon plockar upp den, ler igen och ser på mig.

"Han undrar om vi vill komma dit nu."

"Dit?"

"Ja, hem till honom."

"Jaha."

"Ja... Vill du?" Hon ser bedjande ut med ögon som glittrar förväntansfullt. Jag ler åt henne och rycker sedan på axlarna.

"Visst, om du vill."

"Yes!" Hon fnittrar när hon svarar honom och jag skrattar till.

"Jisses." Vi tömmer våra kaffekoppar båda två och sätter sedan ner dem i diskhon. Amber försvinner in i badrummet, och jag går ut i hallen för att dra på mig mina skor. Jag plockar sedan upp min mobil ifrån fickan och ser på den. Jag har fått ett sms och jag vet redan att det måste vara ifrån Cody.

Jag öppnar upp det och läser,
<<Jag saknar dig gos.>>

Jag ler åt honom och svarar,
<<Jag saknar dig också.>>

"Kan jag gå så här?" Amber ställer sig framför mig och ser ner på den svarta klänningen.

"Klart att du kan", svarar jag och lägger ner mobilen igen. Hon drar på sig sina svarta pumps och tar sedan på sig sin jeansjacka.

"Då så, då går vi..."

***

Vi står utanför Samuels dörr och väntar på att han ska öppna. Klockan är två på eftermiddagen och svag musik hörs innanför dörren.

"Ska du träffa Cody sen?" Frågar Amber och jag nickar åt henne.

"Vi ska se på film ikväll. Sen sover han säkert över, precis som vanligt", svarar jag och lyfter blicken då dörren öppnas.

"Hej." Samuel ler mot oss och backar in i hallen.

"Hej." Amber går in först och Samuel lägger genast armarna omkring henne och ger henne en kyss på munnen. Hon kramar om honom också och kysser honom igen, innan han släpper henne och backar.

"Kom in." Vi tar av oss våra skor och följer sedan efter honom in i vardagsrummet.

"Brorsan är här", säger han och jag sätter mig ner i soffan. Conrad står ute på balkongen och röker, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om att träffa honom så här. Jag får dåliga vibbar och är inte direkt så förtjust i honom som person.

Amber slår sig ner i den andra soffan och Samuel sätter sig bredvid henne.

"Vill ni ha något?" Frågar han och ser emellan oss.

"Nej tack", svarar jag och lutar mig tillbaka i soffan.

"Jag kan ta lite dricka om du har", säger Amber och han nickar åt henne. Han reser sig sedan upp ur soffan igen och Amber följer efter honom ut till köket.

Altandörrens gnisslande får mig att vrida på mitt huvud och se på Conrad som kliver in i rummet. Han ser ner på sin mobil och stannar upp när han lyfter blicken och får syn på mig.

"Alexia", säger han och ser sig omkring, innan han ser på mig igen.

"Är du här ensam?"

"Nej, jag är här med Amber", svarar jag avvaktande och han ler.

"Jaså, trevligt." Han sätter sig bredvid mig i soffan och vrider sig mot mig.

"Vart har du Cody då?" Frågar han och ler snett. Jag tycker på axlarna till svar innan jag säger,

"Hemma, antar jag."

"Jaha?"

"Mm..."

"Se där." Han lutar sig tillbaka i soffan, sträcker ut armen på soffryggen bakom mig och ser sedan ner på mig. Jag sneglar upp på honom och han ler smått innan han greppar tag i en lock av mitt hår emellan sina fingrar.

"Du borde vara försiktig", säger han lågt och jag ser frågande på honom.

"Med Cody", fortsätter han och ser ner på min kropp. Jag får genast en obehaglig känsla i magen och sväljer nervöst.

"Vad menar du?" Frågar jag lågt och han möter min blick igen.

"Att du ska vara försiktig, precis som jag sa. Han är nämligen inte riktigt så ärlig med dig som han verkar", säger han kort, släpper mig och reser sig upp i samma stund som Amber och Samuel kommer in i rummet igen. Jag ser storögt upp på honom och magen knyter sig.

"Ska du dra?" Frågar Samuel Conrad och han nickar.

"Ja, jag ska fixa lite inför festen hos Calvin ikväll. Det blev en del sprit över", svarar han och ser leende ner på mig. Jag biter argt ihop mina käkar och vill bara fråga vad fan han menade med att Cody inte är så ärlig med mig som han verkar.

"Okej. Vi ses väl en annan dag då", säger Samuel och sätter sig i soffan. Han drar ner Amber i sitt knä och Conrad ser åt mig igen.

"Ja... Vi ses Alexia", säger han och jag nickar bara tyst mot honom när han lämnar rummet, innan jag sänker blicken igen. Vad fan menar han? Tänker jag sammanbitet och reser mig snabbt upp ifrån soffan.

"Ja ska bara gå på toa", säger jag till Amber och skyndar mig ut till hallen. Conrad är i full färd att dra på sig sina skor och jag ställer mig framför honom.

"Vad menar du?" Säger jag kort och han vänder sig om för att se på mig. Han stirrar in i mina ögon en lång stund, innan han plötsligt tar ett steg framåt så att jag hamnar upptryckt emot hall väggen. Han placerar sedan handen om min hals, ser intensivt på mig och lutar sig närmare.

"Precis det jag sa gullet," viskar han och smeker mig över kinden med sina fingrar. Jag stirrar tyst upp på honom och han ser ner på mina läppar, precis som om han tänker kyssa dem. Men han gör inte det, han släpper mig igen och backar ett steg.

"Fråga honom", fortsätter han och ler ett obehagligt leende.

"Fråga Cody hur det kommer sig att han plötsligt är så jävla tänd på dig." Han vänder sig om, öppnar dörren och lyfter blicken mot snubben som står där.

"Tjena Axel", hälsar han innan han vänder sig mot mig igen.

"Vi ses", säger han sedan kort och lämnar lägenheten.

"Men hej på dig." Axel kliver in i hallen, stänger dörren bakom sig och möter leende min blick.

"Kul att se dig igen." Han kliver ur skorna, ställer dem i skostället och kommer sedan fram till mig.

"Allt bra?" Jag stirrar upp på honom och kan inte sluta att tänka på det som Conrad precis sa. Fråga honom... Fråga honom varför han plötsligt är så jävla tänd på dig...

"Allt är fint", får jag ur mig och andas ut.

"Vad bra." Hans ögon granskar mig ifrån topp till tå och han döljer inte intresset som syns så tydligt i hans blick. Men han säger ingenting, han ler bara glatt åt mig och fortsätter in i vardagsrummet.

"Tjena", hälsar Samuel och jag får ont i min mage. Ljuger Cody för mig? Nej... han...

"Kommer du Al?" Jag vänder mig om mot Amber och pressar fram ett falskt leende.

"Ja, jag kommer", svarar jag hest och går in till vardagsrummet igen. Jag sätter mig bredvid Axel och han ler charmigt mot mig, innan han vänder blicken mot teven...