Kapitel 5.

Màu nền
Font chữ
Font size
Chiều cao dòng

Cody.

"Jävla fucking fitta!" Jag ser ner på Calvin som kokar av ilska framför mig och lägger handen på hans axel.

"Lugna ner dig. Det kanske är dags att avsluta festen. Klockan är ändå jävligt mycket och det är onödigt om snuten kommer", säger jag och han ser upp på mig. Han ser vansinnig ut och vänder på klacken för att gå in till de andra. Jag följer efter honom in i vardagsrummet och ser på när han sänker musiken.

"Tyvärr är kvällen slut, ni får dra vidare", säger han till de som sitter där inne och de suckar. Alla börjar sedan att resa på sig och under de kommande femton minuterna letar de upp sina saker. De tar med sig sin kvarvarande dricka innan de lämnar huset och de slutar med att jag och Calvin städar upp ute på gården.

"Ser det alltid ut så här efter dina fester?" frågar jag och han rycker på axlarna.

"Typ."

"Och du tycker att det är konstigt att hon är sur?" frågar jag och ser menande på honom. Han suckar trött, plockar upp ett par ölburkar och kliver över staketet till sin trädgård.

"Hon är en sur, gnällig bitch som bara förstör. Visst det kanske inte är så snällt att lämna det så här men hon behöver ju inte vara en sådan jävla fitta", säger han och jag väljer att inte svara på det. För hade min granne lämnat det så här så hade jag nog också varit det. Vi plockar upp det sista, slänger skiten i soptunnan och sätter oss sedan i soffan.

"Jävlar vilken fest", säger han leende och jag ler jag också.

"Ja, det var roligt," svarar jag och sträcker ut benen framför mig. Jag känner mig som vanligt knappt trött, men alkoholen gör mig i alla fall halvt slö. Den får mig att glömma min egen smärta, smärtan som jag konstant bär med mig.

"Jaha." Han ser sig omkring i rummet, suckar och möter min blick.

"Fan vad jag avskyr henne alltså. Jag fattar inte hur jag kan ha sådan jävla otur."

"Vad menar du?" Jag ser frågande på honom och han lutar sig tillbaka i soffan.

"Jag är nitton år, bor ensam och hamnar med en granne som gnäller för minsta lilla jävla grej. Jag hade ju fan kunnat ha det hur jävla bra som helst."

"Mm..." Jag lutar mig tillbaka i soffan jag också och tänker på henne. Hans otroligt heta bitch till granne. Ju mer jag ser henne desto med vill jag ha henne även om hon är bitchig och snorkig. Det tilltalar mig bara ännu mer av någon anledning och jag antar att det har med själva jakten att göra. Det gör det lite spännande. Jag ska fan ha henne, tänker jag och ser ut igenom altandörren. Jag behöver det...

***

"Det kommer ett gäng ikväll. Vi ska dricka öl och kolla på fotboll." Jag ser på Calvin som sjunker ner bredvid mig i soffan och nickar.

"Ingen hög musik då?"

"PFF... Nej. Vi får väl ge fan i det, antar jag." Han suckar och startar teven. Jag reser mig upp, plockar upp cigarettpaketet ifrån min ficka och går sedan ut på baksidan för att röka. Jag går ut på gräsmattan, så långt jag kan och sneglar bort mot Alexias trädgård. Yes! Hon sitter i utemöblerna.

"Tur för er att ni har städat." Jag ler inombords när jag går fram till staketet, kliver över det och fortsätter fram till henne. Hennes ögon blir större och större ju närmare jag kommer och när jag sätter mig ner bredvid henne på soffan stirrar hon på mig.

"Vad fan hade vi för val? Du hotade ju med snuten." Jag tar ett bloss på min cigarett och ler åt henne.

"Jag hade ringt dem", säger hon ilsket och jag nickar.

"Jag tror dig." Jag sträcker ut min fria hand över soffryggen och rör lätt vid hennes hår. Hennes fruktansvärt vackra jävla hår. Hela hon är förbannat het och jag vill bara ta henne. Jag behöver det.

Hon ser hela tiden avvaktande på mig och jag granskar hennes ansikte samtidigt som jag röker. Jag fortsätter ner över hennes kropp och blir genast stenhård. Hon är ingen smal tjej. Hon är fruktansvärt kurvig. Hon har stora bröst, lite bredare höfter med en stor rumpa och det tänder mig som fan. Hon är inte en liten flicka, hon är en kvinna och jag vill njuta av henne. Hon är annorlunda, hon är inte som...

"Du har verkligen inga gränser", muttrar hon och flyttar på sig så att jag inte kan röra vid henne mer.

"Glöm det", fortsätter hon kort och jag ler.

"Vadå?" frågar jag oskyldigt och när hennes kinder blir rosiga pirrar det plötsligt i magen på mig.

"Det som du precis tänkte på. Jag är inte dum i huvudet. Glöm det."

"Jag tänkte inte på något speciellt. Vad menar du?" ljuger jag och hon blir ännu rödare om kinderna.

"Äsch." Hon reser sig upp, plockar med sig kaffekoppen och ser sedan ner på mig.

"Jag är inte intresserad. Så sluta glo på mig som om... som..." Hon får inte fram orden och det roar mig. Jag ler bara åt henne och hon frustar till, innan hon vänder på klacken och försvinner in i huset...

***

"JAAA!" Alla fyra reser sig i ett högt vrål och jag ler bara åt dem. Laget de hejar på leder nu med två noll och de är helt galna.

Jag är inte så intresserad utav fotboll så jag reser mig upp och går ut på baksidan för att röka. Besvikelsen är stor då Alexia inte är där och hon syns inte till heller.

Jag går ner längst med staketet, längst ner i trädgården och sneglar mot hennes fönster. Det är mörkt i huset och jag antar att hon inte är hemma. Vart är hon? Vem är hon med? Min mage drar plötsligt ihop sig och jag rynkar förvirrat ögonbrynen. Varför bryr jag mig vart hon är, eller med vem?

Tankarna svävar genast till den plats de inte ska och jag gör allt för att mota bort dem. Släpp henne, jag måste sluta...

"Cody?" Jag vänder mig om mot altanen och Calvin vinkar mig till sig.

"Kom." Jag nickar åt honom, sneglar bort emot Alexias fönster igen och börjar sedan att gå mot altanen. Väl inne ser jag på den lilla gruppen med killar som sitter i soffan och på golvet. De dricker öl, tjoar och är helt inne i matchen. Det är de sista minuterna nu och de leder fortfarande.

"Cody?" Jag lyfter blicken mot Calvin som kommer in i rummet igen. Han sträcker fram en öl till mig och jag greppar genast tag i den.

"Tack." Han nickar åt mig, sätter sig ner i soffan och när matchen är över vrålar de av lycka allihop. De gör high five över bordet och jag skakar roat på huvudet åt dem, innan jag knäcker min öl.

"Fan vad bra spelat", säger Calvin och tar en klunk av sin öl.

"Ja, jävlar." De andra börjar att resa sig och Calvin sätter på lite musik medans de hämtar mer dricka. Vi hamnar sedan i en ring runt bordet när Conrad tar fram ett paket ur sin ficka.

"Vem vill ha?" Jag ser frågande på honom och stelnar till när plockar fram ett par joint. Åh fan...

"Jag vill ha en." Calvin sträcker fram handen och jag ser förvånat på honom.

"Du ska väl inte röka det där?" frågar jag och han ser roat på mig.

"Klar att jag ska, vadå?" Jag skakar långsamt på huvudet och gillar det inte alls.

"Ska du ha en?" Jag vänder mig mot Conrad och skakar genast på huvudet.

"Nej, och jag tycker inte att ni ska..."

"Sluta mesa dig." Calvin knuffar mig skämtsamt i sidan, innan han tar ett djupt bloss på jointen han nyss tänt. Jag stirrar på honom när han blåser ut röken och biter ihop. Jag gillar det verkligen inte, men jag kan inte hindra honom. Det är hans hus, och hans eget val.

"Öppna dörren Sigge", säger han till killen närmast altandörren och han reser på sig. Han öppnar dörren en bit och låser den sedan i det läget.

"Tänk om din fitta till granne börjar att lipa över musiken?" säger Mårten och jag blir genast irriterad över hur de snackar om henne. Visst hon är lite gnällig, men hon är ingen fitta.

"Ja hon kanske ringer snuten", flinar Sigge och Calvin börjar att skratta.

"Ja, det vore jävligt snyggt." Han sänker musiken något och de röker joints alla fyra. Jag sitter tyst och ser på dem och undrar om de brukar hålla på med sådant här. Conrad försvinner ut på baksidan och jag dricker av min öl medans jag lyssnar på de andra.

"Hon är inte hemma. Det är kolsvart i huset", säger Conrad när han kommer tillbaka in och sätter sig på golvet.

"Fan vad nice", svarar Calvin, blåser leende ut röken efter sitt bloss och jag lutar mig tillbaka i soffan.

"Fan vad jag hade velat göra något mot henne", fortsätter han och alla vänder sig mot honom.

"Vadå? Vad ska du göra då?" Frågar Sigge och Calvin skakar fundersamt på huvudet.

"Jag vet inte, något för att hämnas. Sätta henne på plats", svarar han och jag gillar inte vart det här leder. Så jag säger,

"Låt henne va bara. Varför ens hålla på att..."

"Du, hon är en jävla fitta Cody. Hon har jävlats med mig i flera år och igår var fan droppen. Hon borde fan få något tillbaka efter alla de gånger hon har gått på mig... Fan vad jag hatar henne." Han frustar ilsket och jag säger ingenting mer. Det är ingen idé.

"Hon är en sådan gnällfitta." Han skakar på huvudet, drar ett bloss på jointen och blåser sedan ut röken.

"Jag vet vad hon behöver." Sigge reser sig upp, juckar med höfterna och alla börjar att skratta.

"Ja, hon har väl inte fått kuk på länge, där av den sura attityden. Hon behöver knulla", skrattar Conrad och Calvin brister ut i ett gapskratt.

"Hon har aldrig knullat, det kan jag garantera er! Hon hatar ju fan alla killar som finns och hon..." Han tystnar, ser storögt på oss och ler sedan med hela ansiktet.

"Hon är oskuld, det kan jag sätta allt jag äger på. Hon håller sig säkert tills hon ska gifta sig och hon skulle aldrig göra något så oanständigt som att knulla en kille bara så där. Det är hon alldeles för fin för." Han tar en klunk av sin öl, ser fundersam ut och alla sitter och väntar på vad som ska komma här näst.

"Tio tusen spänn", säger han plötsligt och alla ser frågande på honom.

"Jag ger tio tusen spänn till den utav er som sätter på henne."

"Va?" Sigge reser sig upp igen och Conrad sträcker på sig. Vad i helvete... Jag biter ihop och en ilska stiger inombords när jag ser hur alla killarna börjar att le stort. De vill, alla tre. Och jag tycker fan synd om henne.

"Ja, tio tusen spänn. Kontant."

"Lätt, jag..."

"Nej." Utbrister jag och Calvin ser förvånat på mig.

"Jag gör det", fortsätter jag och möter hans blick.

"Jag behöver de pengarna Calvin, jag behöver dem som fan", säger jag och han ler snett.

"Det gör jag med", utbrister Conrad.

"Jag också", säger Mårten. Men Calvin ser inte på dem, han ser bara på mig.

"Så du antar utmaningen?" frågar han kort och jag nickar bestämt. Jag vet inte varför men jag vill inte att någon utav dem ska röra vid henne. Det är jag som ska göra det, jag.

"Då så Cody. Du har en månad på dig..."

Bạn đang đọc truyện trên: Truyen2U.Pro