Alexia.

Jag stannar upp utanför radhusen och ser bort på Calvins tomt. Det är folk där igen men det verkar inte vara fest.

"Du kanske har lärt dig någonting ändå", mumlar jag och går fram till min dörr för att öppna den. Jag går sedan in i huset och stänger dörren i samma ögonblick som min mobil börjar att ringa. Jag plockar upp den ur fickan, ler stort och svarar.

"Hej pappa."

"Hej hjärtat. Hur har du det?" Jag går in till köket med mobilen emellan örat och axeln, och lägger handväskan på bordet.

"Bra. Jag har varit och hälsat på farmor", svarar jag.

"Jaså? Hur var det med henne?" frågar han när jag öppnar kylskåpet.

"Bra. Hon frågade efter mamma. Det var jobbigt", säger jag och tar fram en cola ur kylen.

"Ah." Jag lutar mig mot köksbänken och känner hur ögonen tåras.

"Är du ledsen?" fortsätter han och jag sväljer.

"Lite. Det är alltid jobbigt när hon frågar om mamma. Men jag kan inte göra så mycket mer än att säga sanningen", svarar jag och harklar mig.

"Jag förstår det. Och hon glömmer av det varje gång", säger han lågt.

"Ja... Hur har du det då?" frågar jag och han börjar att berätta om sin resa. Pappa jobbar som journalist och reser hela tiden i sitt jobb. Han började med det två år efter att mamma gått bort och jag är glad att han gör det. För innan dess var han helt förstörd och nu har han något att leva för igen.

Visst han har mig. Men jag påminner mycket om min mamma och jag vet att han ser henne i mig och jag förstår honom, jag förstår även hans behov av att göra det han gör. Jag klarar mig själv.

"Det kan hända att jag stannar ett par veckor till", säger han till slut och jag ler.

"Gör du det, jag klarar mig", svarar jag.

"Det vet jag att du gör hjärtat. Ska jag skicka över lite mer pengar?"

"Ja, gör det", svarar jag och suckar när det börjar att dunka i väggen igen.

"Calvin?" frågar pappa och jag skrattar till.

"Hur kunde du gissa det?"

"Jag kände igen sucken." Vi börjar att skratta båda två och pratar en stund till innan vi lägger på. Jag öppnar sedan kylen igen och funderar på vad jag ska äta till kvällsmat.

"Det får bli en smörgås", mumlar jag för mig själv och fixar i ordning en. Jag går sedan ut i vardagsrummet och ser ut på baksidan. Det är fortfarande varmt ute trotts att klockan är nio på kvällen och jag bestämmer mig för att gå ut och sätta mig.

Så jag hamnar till slut i soffan där ute och kan inte låta bli att se bort mot Calvins altan. De sitter där inne, flera stycken men de är inte så högljudda som jag trott. Vilket får mig att känna mig nöjd. Så jag äter av min smörgås, plockar upp min mobil och börjar sedan att surfa på den. Jag märker inte killen som kliver över staketet och jag hör inte heller honom komma förens han står precis framför mig. Jag ser upp ifrån min mobil, rycker skrämt till och suckar sedan högt.

"Vart på date?" Jag frustar åt honom och när han ler flörtigt mot mig så vägrar jag att känna av pirret i magen.

"Nej. Jag har varit hos min farmor", svarar jag kort. Han tar ett bloss på sin cigarett, sjunker ner bredvid mig och lägger som vanligt armen bakom mig.

"Din farmor?"

"Mm, min farmor." Jag granskar hans ansikte, ser ner på hans läppar och sväljer när jag tänker på hans kyss.

"Bor hon i närheten?" frågar han och myglar upp handen i mitt hår. Jag blänger på honom och han ler charmigt.

"Typ", svarar jag sedan kort. Jag sitter kvar på samma ställe och hans hand glider upp i nacken. Det får mig att rysa och jag känner hur min kropp svarar på hans beröring. Helvete! Jag sväljer, backar bort ifrån honom och han lägger handen på mitt lår. Jag stirrar på den och han fångar snabbt min hand i stället. Jag ser upp på honom igen och han ser intensivt på mig.

"Glöm det", viskar jag och när han ler pirrar det i magen.

"Glöm vad?" frågar han och lutar sig närmare. Han lägger näsan mot mitt hår, drar in ett djupt andetag och andas sedan ut. Jag darrar motvilligt inombords och halsen blir genast kruttorr. Ännu en gång blir jag rädd för min kropps reaktion och det får mig att backa.

Cody låtsas som ingenting. Han håller kvar min hand, tar ett bloss på cigaretten och ser sedan bort emot Calvins altan. Vi hör hur de pratar där borta och när jag försöker att dra åt mig min hand så släpper han genast den. Han ser sedan på mig och jag möter de mörka ögonen.

"Varför så sur?" frågar han då jag blänger på honom och jag biter ihop.

"Varför är du i min trädgård?" kontrar jag och det får honom att le.

"Jag gillar dina utemöbler", svarar han och lägger armen omkring mig igen. Jag sväljer nervöst och vet fan inte vad jag ska säga. Han gör mig så jävla tafatt och mållös.

"Har jag sagt att du får sitta i dem?" pressar jag fram och han ler.

"Du har inte sagt att jag inte får sitta i dem, inte idag", svarar han och jag kan inte hålla tillbaka ett motvilligt leende.

"Du är så jävla..." Jag skakar på huvudet för att dölja att jag ler åt honom och flämtar när han drar mig intill sig.

"Fortsätt", viskar han och sänker huvudet. Han snusar mig i nacken och det får mina bröstvårtor att styvna igen. Vad fan gör han med mig?

"Du..." Hans läppar rör vid min hals och jag skälver.

"Mm?" Han nafsar tag i min hud och jag stelnar till. Kroppen skriker efter någonting som jag inte vet vad det är och jag vill att han ska röra vid mig. Jag vill att han ska... Nej Lexa! Nej! Jag flyttar på mig, ser storögt upp på honom och försöker att vakna ur den konstiga förtrollning som han verkar ha över mig. Han gör mig helt jävla handlingsförlamad!

"Du får inte..." Hans hand greppar snabbt tag i min nacke, hans läppar fångar mina och jag flämtar chockat mot hans mun när han kysser mig. Jag lägger handen på hans axel för att knuffa på honom men när hans tunga tar sig in i min mun känns det som att jag ska svimma. Jag tappar helt kontrollen över mig själv och greppar ett hårt tag i hans T-shirt.

Han lägger den andra armen omkring mig, drar mig intill sig och smeker min tunga med sin. Hjärtat fullkomligt rusar i bröstet på mig och en värme sprids i min kropp.

Hans tunga fortsätter att smeka min, hans läppar börjar sedan att röra sig emot mina och han håller mig hårdare intill sig. Jag håller fortfarande hårt i hans T-shirt och han avslutar kyssen igenom att nafsa ett lätt tag i min underläpp. Han släpper sedan mig, ser in i mina chockat uppspärrade ögon och viskar,

"Du ska veta en sak Alexia... Jag får göra precis vad fan jag vill." Han kysser mig sedan en sista gång innan han reser sig, och jag stirrar mållöst på hans ryggtavla när han lämnar mig ensam igen.

Hur fan ska jag hantera honom? tänker jag förvirrat och lägger handen emot mina läppar. Vad fan gör han med mig?