Cody.

Äntligen är hon hemma!

Jag skyndar mig in för att ta på mig mina skor och låsa dörren till huset, hon får fan inte hinna ångra sig nu!

När jag kommer ut till bilen så står hon redan där och lutar sig med ryggen mot den. Jag går fram till henne, ställer mig framför henne och ser ner på henne. Hon höjer blicken mot mig och när hon ser in i mina ögon så värker det i hela kroppen på mig.

Jag höjer handen för att smeka henne över kinden men hon greppar genast tag i min handled. Det värker inombords då hon flyttar sig ifrån mig och bilden av henne och Axel dyker upp i min hjärna. Synen av att han håller om henne och...

"Ska vi åka då?" Hon är så kall på rösten och när jag möter hennes blick så ser jag kylan i dem. Hon avskyr mig och jag skriker efter henne.

Ska det vara såhär nu? Ska jag ännu en gång få jaga tjejen som lämnar mig för en annan? Fast denna gången är det mitt eget fel. Det är jag som har fått oss hit, och nu hatar hon mig.

"Ja", viskar jag och går bort till förarsätet. Hon hoppar in i passagerarsätet och jag sätter nycklarna i tändlåset.

"Vart ska du?" frågar jag och vänder mig mot henne i samma stund som hon knäpper sitt bälte.

"Till samma butik som sist... Tack." Jag nickar mot henne, startar bilen och kör sedan ut på vägen. Hon säger ingenting på vägen dit och jag sneglar på henne varenda gång jag får chansen.

När vi till slut kommit fram och parkerat så kliver hon ur bilen och jag följer tyst efter henne.

"Jag ska bara ha lite saker idag", säger hon och tar en liten vagn. Jag går hela tiden bakom henne och känner mig som en jävla hundvalp som följer sin husse, och precis som en hund så kommer jag att älska henne hejdlöst. Jaga efter hennes kärlek och göra allt för att hon ska se mig. För hon betyder så mycket för mig, allt. Och jag vet att hon är kvinnan som jag vill leva med, även om vi bara känt varandra under så kort tid. Hon äger mitt hjärta...

"Ska du ha någonting?" frågar hon när vi gått en stund inne i butiken.

"Nej. Jag vill bara ha en sak", mumlar jag och ser längtansfullt på henne.

"Jaha?"

"Mm..." Jag tar ett steg mot henne och hon ser tyst upp på mig men flyttar inte på sig. Så jag lyfter handen och smeker henne upp i nacken.

"Och vad är det då?" viskar hon och jag lutar mig över henne.

"Det vet du redan", svarar jag och hon lägger handen på min bröstkorg. Men hon knuffar inte bort mig, så jag ger henne snabbt en lätt puss på pannan innan jag backar. Jag ser sedan ut över butiken och vågar inte se på henne, jag vill inte se om hon är arg eller inte.

"Mjölk", säger hon hest och börjar att gå. Jag följer efter henne till kylarna och plockar fram en kall kaffe. Den kan vara bra att ha med sig i morgon till jobbet.

"Jag ska ha cola med sen är jag klar", fortsätter hon när vi går bort till avdelningen med läsk och jag vill inte att vi ska vara klara. För då ska vi åka hem och sen får jag antagligen inte träffa henne mer.

"Vanilj?" Hon granskar flaskan och jag greppar tag i den.

"Är den ny?" frågar jag och hon nickar. Hon ser sedan på den igen innan hon tar tillbaka den.

"Kan va intressant att testa", säger hon och rycker på axlarna. Jag lägger automatiskt armen omkring henne och när hon stelnar till och ser på mig känner jag hur kinderna hettar på mig. Men jag skiter i det, för jag vill röra vid henne, hela min själ skriker efter att få göra det och om hon inte vill så får hon säga till mig, eller slå mig.

Men hon gör ingetdera. Hon ser bara upp på hyllan igen och jag smeker henne försiktigt över höften. Mitt hjärta rusar i bröstet och jag lutar mig ner för att dofta på hennes underbara hår. Det luktar som vanligt godis och jag älskar det.

"Kan du ta ner den?" Hon pekar på en burk med någon läsk som står längst upp på hyllan och jag släpper henne för att plocka ner den till henne.

"Tack." Hon granskar burken innan hon ser på mig igen.

"Jag ska testa lite olika, det är ju alltid bra innan man bestämmer sig för vilken som är bäst, eller vad säger du?" frågar hon kort och spänner ögonen i mig. Hon pratar inte om läsk nu, hon pratar om partners och det får mig att må illa.

Axel dyker upp i huvudet på mig igen och ovissheten och oron över ifall att hon har varit med honom hela veckan får mig att vilja krypa ur mitt eget skinn. Men jag visar inte det, jag vill inte vara en svartsjuk idiot och jag kan inte säga ett skit om vad hon har gjort de senaste dagarna. För jag har ingen rätt till det. Så jag tar ett djupt andetag för att samla mig innan jag svarar henne.

"Ibland." Jag sträcker mig efter henne igen, hon ser hela tiden tyst på mig och jag tänker göra allt för att få henne att lita på mig. Även om uppförsbacken är lång och krokig så måste jag få henne att göra det och det kommer jag inte att få igenom att få ett psyk bryt.

"Ibland?" frågar hon avvaktande och jag lägger armen omkring henne för att dra henne intill mig. Jag kan inte hjälpa det, jag måste få röra vid henne nu när hon är nära mig. Jag måste!

"Ja, ibland. För mig tog det ett par försökt, men för dig..." Jag lägger den andra armen omkring henne också, lutar mig mot henne och ger henne ännu en mjuk puss på pannan.

"Du behöver inte prova fler, den första är bäst", viskar jag hest och håller henne hårt intill mig. Jag ber till alla gudar som finns att hon inte har varit med Axel, jag ber att han inte har fått röra vid henne eller kysst henne. För hon är min, hon ska alltid, alltid vara min. Jag vill vara hennes första, och hennes sista, det bara är så.

"Tror du?" frågar hon lågt och jag skakar på huvudet.

"Nej, jag tror inte, jag vet." Vi stirrar på varandra och hon släpper mig till slut med blicken för att se på de båda brukarna som hon håller i sina händer.

"Vi får väl se", säger hon sedan lågt när hon lägger ner dem i vagnen.

Svartsjukan stiger inombords och det känns som att jag ska kräkas. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande, inte ens med Elsa. Det är vansinnigt! Hur i helvete kan jag känna såhär starkt för Alexia? Hur? Vi känner ju fan knappt varandra, men ändå! Hon är den rätta... Jag sväljer och försöker att stilla stormen inom mig, stormen som gör mig galen och förbannat svartsjuk.

"Jag är klar", säger hon och greppar vagnen för att börja att gå emot kassorna. Hon stannar sedan vid en hylla med choklad och plockar åt sig den.

"Glad och kåt, eller hur var det?" säger hon och jag biter ihop.

"Mm, precis", mumlar jag sedan och det kokar inom mig. Det känns som att jag vill slå någon. Samtidigt som jag vill skrika rakt ut eller helt enkelt gråta ut min förtvivlan mitt framför alla människor. Men jag gör så klart inte något utav det. Jag går bara efter henne, ser på när hon betalar och följer henne ut till bilen. Precis som en hund, en jävla hund som skriker och tigger efter hennes kärlek i tystnad...

***

Vad har du gjort i veckan? Har du varit med Axel? Kysstes ni? Rörde han vid dig? Sov du hos honom? Jag biter ihop när de onda, mörka tankarna väller in över mig och hon sitter helt tyst och ser ut igenom fönstret.

Vill du ha honom? Känner du någonting för honom? Varför kan du inte prata med mig? Slå mig? Gör något! Hon gör ingenting. Hon ser bara tyst ut igenom fönstret och paniken och ångesten stiger.

"Hade du det bra hos Amber?" frågar jag hest och hon vänder huvudet mot mig.

"Ja, vi har varit hos Samuel och sett på film, vilket du med all säkerhet redan vet om då Conrad var där", säger hon och jag känner hur kinderna hettar.

"Han kan ha nämt det", svarar jag och stannar vid ett rödljus.

"Sa han något mer?" frågar hon och jag ser på henne. Hon kisar mot mig och jag sväljer.

"Ja", svarar jag och fortsätter,

"Han sa att du satt och kramades med Axel." Min mage drar ihop sig och hon ser länge på mig innan hon frågar.

"Inget annat?"

"Nej." Jag andas ut det och ser snabbt på rödljusen innan jag ser på henne igen.

"Gjorde du det? Satt och kramades med Axel?" viskar jag och hon nickar, innan hon lutar sig tillbaka i stolen.

"Ja, det gjorde jag", fortsätter hon sedan högt och det känns som att hela jag håller på att rasa samman...