Alexia.

<<För att du är den underbaraste tjejen i världen. Jag har hela tiden varit ärlig mot dig när det gäller mina känslor för dig Alexia. Andra dagen vi kysstes fångade du mig och jag har varit helt såld sedan dess. Det var dagen efter jag gjorde det jävla misstaget och var med Elsa. Men tankarna på henne försvann som i ett trollslag och du betyder allt för mig. Jag är så jävla kär i dig och hon får ta me fan inte förstöra det, snälla låt henne inte förstöra det. Snälla Alexia, du måste lita på mig.>>

Det är torsdag idag. Jag sitter i skolbänken och försöker att fokusera på det som läraren står och pratar om, men det går inte. Det enda som maler i mitt huvud är Codys sms som han skickade här om kvällen och jag har inte svarat honom en enda gång de senaste dagarna. Jag har varit hos Amber hela veckan och gömt mig.

Jag har gråtit på nätterna och gjort allt för att hon inte skulle märka det. Jag vill inte att någon ska se hur dåligt jag faktiskt mår av det här. Hon ska arbeta efter skolan idag och jag tänker gå hem. Jag kan inte gömma mig hos henne mer och jag behöver hem och plugga. Ingenting kommer direkt att bli bättre av att stanna hos henne mer och jag mår inte alls bra nu. Jag har huvudvärk efter nätternas sömnbrist och jag...

"Eller vad säger du Alexia?" Jag rycker till av lärarens röst och harklar mig.

"Vad sa du?" Hon ser på mig med rynkad panna och frågar,

"Hur mår du egentligen?"

"Tja... Sådär." Jag ser mig omkring i rummet och alla stirrar på mig.

"Jag känner mig nog lite febrig", fortsätter jag hest och läraren nickar.

"Du kanske borde gå hem och vila? Du ser inte så pigg ut."

"Ja, kanske det", svarar jag och plockar ihop mina saker. Jag lämnar sedan snabbt lektionssalen och tar mig bort till mitt skåp. Huvudet värker hela tiden på mig och jag tar snabbt på mig min jacka.

"Alexia?" Jag vänder mig snabbt om och spärrar upp mina ögon då Go rad kommer fram till mig. Fan. Jag har försökt att hålla mig borta ifrån honom hela veckan.

"Hur är det?" Han granskar mitt ansikte och jag harklar mig.

"Jag mår inte så bra, jag ska dra hem och lägga mig", svarar jag kort och han ser länge tyst på mig innan han nickar.

"Du ser jävligt trött ut." Han vrider lite på sig och ser sig diskret omkring, som om han inte vill att någon ska se att han pratar med mig. Det vill han inte...

Jag sväljer och förstår att han inte vill att Calvin ska se oss. För det är klart, de är ju de coola killarna och jag är ju bara en liten jävla irriterande brud.

Han sträcker sig plötsligt efter min hand, greppar ett lätt tag i den och smeker mig snabbt över handryggen, innan han släpper mig igen.

"Vi ses", viskar han och sedan lågt och försvinner lika snabbt som han dök upp. Herregud!

Jag skyndar mig ut ur skolan för att ta mig hem och tankarna bara snurrar i huvudet på mig. Conrad är av någon jävla anledning intresserad utav mig, Axel också och Cody... Jag sväljer då halsen drar ihop sig bara jag tänker hans namn. Cody är den som får mitt hjärta att rusa och han är även den som jag vill ha. Det finns bara han men han...

"Helvete", flämtar jag lågt, och ju närmare hem jag kommer desto mer drar magen ihop sig. Nervositeten stiger och när jag närmar mig vårt kvarter känns det som jag ska kräkas, tills jag kommer ut på vår gata och den är tom. Codys bil står inte utanför och jag stannar tvärt på trottoaren. Har han åkt?

Sorgen och ångesten som väller in över mig när jag tänker på att han kanske har åkt tillbaka hem då jag inte har svarat honom på flera dagar får mig att flämta. Det gör ont och både mina tankar och mina känslor är helt utom kontroll. Huvudvärken ökar och jag drar in ett djupt andetag innan jag slappnar av. Jag måste sova...

Jag tar mig snabbt in i huset, låser dörren efter mig och fortsätter in till badrummet för att ta en varm dusch. Jag behöver värma mig och sedan krypa ner i sängen och sova, för jag har knappt sovit något alls på hela veckan och jag klarar inte av mer. Jag måste få sova, jag måste samla mina tankar och jag måste även åka och handla. Jag måste göra en jävla massa saker men det enda som hela tiden rör sig i hjärnan på mig är min längtan och mina tankar på Cody.

"Fan ta dig", flämtar jag frustrerat när jag till slut kliver in i den varma duschen. Fan ta dig!

***

Min surrande mobil får mig att rycka till och se mig yrt omkring i rummet. Jisses... Jag sträcker mig efter den och ser trött på skärmen innan jag svarar,

"Hallå."

"Hej, är allt bra?"

"Mm..." Jag sätter mig upp i sängen, gäspar stort och sträcker på mig.

"Sov du?"

"Ja."

"Är du sjuk?" Pappas oroliga röst får mig att le snett när jag svarar honom.

"Nej, jag har bara sovit dåligt."

"Jaha, varför då?" Jag vet inte riktigt vad jag ska svara honom så jag säger,

"Jag vet inte, jag har bara haft svårt att komma till ro." Jag kliver ur sängen och går ut ur rummet och bort till köket samtidigt som jag pratar med pappa. Han är på ett hotell just nu och ska jobba ikväll.

"Det låter spännande", säger jag när han förklarar vem han ska fota och öppnar kylskåpet. Fan... Det är tomt på dricka och jag suckar besviket när jag vänder mig om och lutar mig mot köksbänken.

"Ja det ska bli riktigt roligt", svarar pappa när jag höjer blicken, och stelnar till. Codys bil står nu parkerad utanför och mitt hjärta börjar genast att rusa. Han är här!

Jag sneglar på klockan på mikron och spärrar upp ögonen när jag ser att jag har sovit i flera timmar. Pappa pratar på i luren och jag lyssnar bara halvt på honom då tankarna nu är fokuserade på Cody. Vad gör han? Är han ensam? Tänker han på mig? Kommer han att komma hit? Saknar han mig?

"Alexia?" Jag rycker till av pappas röst och skakar på huvudet för att fokusera. Jag är helt jävla väck.

"Jag måste lägga på pappa, jag ska åka och handla", säger jag till honom och han låter halvt besviken när han svarar, okej.

"Vi får höras i morgon. Ha så kul ikväll", fortsätter jag snabbt innan jag lägger på. Jag stirrar sedan ut på bilen och försöker att svälja klumpen som nu har bildats i min hals. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska visa att jag är hemma eller inte.

Men jag vill ju att han ska komma hit, jag vill att han ska dra in mig i sin famn och jag vill att han ska kyssa mig. Jag vill....

"Fan..." Jag flämtar då hjärtat värker och innan jag hinner ändra mig så sätter jag på kaffebryggaren. Jag stirrar på den, ser hur kaffet långsamt rinner ner i kannan och frustar irriterat då det inte går snabbt nog. Men när det runnit ner helt så fyller jag en kopp och plockar med mig både den och mobilen ut på baksidan. Har jag tur så kommer han att se att jag är hemma och har jag ännu mer tur så kommer han att komma till mig,

För jag tänker inte ta mig till honom. Han ska komma till mig och han ska fan få visa mig att han menar det han skrivit hela veckan. Innan dess så kan han glömma att jag tänker ge honom någonting alls, om jag ens kommer att ge honom något! Han har fortfarande varit med henne!

De tankarna försöker jag att förtränga bort då mitt hjärta inte vill veta av dem. Så jag sjunker ner i soffan, lutar mig bakåt mot ryggstödet och plockar upp min mobil. Jag börjar sedan att skrolla på den, dricker då och då av mitt kaffe och väntar på att Cody skall komma ut på baksidan, om han ens kommer att göra det.

Efter en halvtimme har mitt kaffe svalnat och jag ska precis gå in när jag hör hur deras altandörr öppnas. Magen börjar genast att pirra på mig och när Cody kliver ut på parketten hoppar mitt hjärta över ett slag. Han ser sliten ut och han ser hela tiden ner på sin mobil när han går fram till bordet för att plocka åt sig en tändare. Han tänder en cigarett och jag sitter hela tiden och granskar honom när han röker.

Han lyfter inte blicken utan ser hela tiden på mobilen. Han skriver sedan på den och jag undrar vad han gör. Men jag behöver inte undra länge för min mobil som nu ligger i mitt knä vibrerar. Han har skickat ett sms till mig.

Han fortsätter att se på sin mobil och lutar sig mot bordet. Jag släpper honom inte med blicken och ångesten i hans ansikte då jag inte svarar honom får mig att vekna. Han är ledsen, det syns tydligt och det gör inte saken bättre att jag längtar efter honom som fan. Helvete... Jag ser ner på mobilen för att se vad han har skrivit.

<<Snälla Alexia, kan du inte svara mig? Jag måste få träffa dig! Jag saknar dig!>>

En hög flämtning får mig att lyfta blicken och se på honom. Han stirrar på mig och mitt hjärta hoppar över ett slag.

"Alexia", utbrister han och jag sväljer. Han tar sig snabbt fram till staketet, kliver över det och kommer genast fram till mig. Han stannar precis framför mig och jag ser hur hela hans kropp spänner sig.

"När kom du hem?" frågar han lågt.

"I förmiddags", svarar jag kort.

"Okej..." Han tar ännu ett steg närmre, sätter sig på soffan bredvid mig och vrider sig mot mig.

"Du..." Han tystnar direkt och sträcker fram handen mot mig, innan han backar igen,

"Vart har du varit?" frågar jag och ser avvaktande på honom.

"Jag har jobbat", svarar han och rör oroligt på sig. Jag nickar bara åt honom innan jag ser ner på min mobil i knät. Han skulle ju träffa Daniel i måndags, det hade jag glömt.

"Alexia..." Hans röst är så låg, så sorgsen och längtansfull på samma gång. Hela hans kroppsspråk visar tydligt att han vill röra vid mig och det syns på honom att han inte riktigt vet hur han ska bete sig.

"Snälla du, kan vi..."

"Kan du köra mig till affären? Jag behöver handla", avbryter jag med fortsatt kort ton och ser upp på honom. Jag vet att han vill prata och jag vill vara med honom. Jag vet bara inte hur jag ska hantera det här än. För jag är så jävla kluven.

"Självfallet, jag kör dig vart du vill", svarar han och sträcker fram handen igen. Jag ser bara på den när han smeker mig försiktigt över knät, och känner hur hela kroppen skriker efter att han ska dra in mig i sin famn och kyssa mig. Men tankarna på allt som hänt får mig att hålla tillbaka och jag bestämmer mig för att vara fortsatt defensiv tills jag vet hur jag ska hantera det här. Hur jag ska hantera honom.

"Tack, kom då." Jag reser mig upp, plockar åt mig min kaffekopp och ser på honom.

"Jag ska bara hämta min väska", fortsätter jag kort och han nickar. Han reser sig sedan upp han också, och harklar sig.

"Vi ses vid bilen."